Maria berättar att den ständiga kontrollen av blodsockret hos barnen tär på nerverna. Hon fick själv diabetes när hon var barn, hennes son fick det när han var två och ett halvt och för knappt en månad sedan fick hennes yngsta dotter Li, sex år, diabetes. Det var i samband med det som hon bestämde sig för att börja skriva om familjens liv med sjukdomen.

– En dag kan det vara femtio läsare en annan 500 och som mest har jag haft 1.200 läsare en dag. Det är ingen stor blogg men om jag förmedlar information mot fördomar och sprider kunskap till andra har jag lyckats och det är viktigt, säger Maria Albjär.

Vanligt med utbrändhet

Mammor i Marias situation riskerar utbrändhet. En ögonblickstudie från en avhandling vid Örebro universitet tittade på en grupp med 354 föräldrar till barn med diabetes typ 1.  44 procent av kvinnorna och 28 procent av männen var utbrända.

– Det har jag stor förståelse för. Man har ju ständig brist på sömn och sömnen läker ju det mesta hos oss människor. Sedan är det den ständiga oron som jag tror äter upp en inifrån, säger Maria Albjär.　

LÄS MER: Psykisk hälsa lyfts inom diabetesvården

Tekniken förenklar

Tekniken har gjort att kontrollen av blodsockret går allt smidigare. Insulinfyllda plastdosor, så kallade poddar, sitter fastklistrade på huden och har en liten plastnål instucken i kroppen hela tiden. Injektorn styrs av mjukvara där man skriver in mängden kolhydrater som äts. Doseringen måste ändå korrigeras efter exempelvis fysisk aktivitet och podden behöver bytas var tredje dag. Då sticker det till när nålen ska tillbaka in i huden.

– Aj! Som ett myggbett, säger Benjamin Albjär, som sätter fast en ny podd med insulin på armen.