– Jag började självskada redan i högstadiet. Det var lindrigt och sällan till en början men sedan blev det värre och värre. Jag hade ett aktivt självskadebeteende i 22 år på grund av att jag inte fick adekvat hjälp och för att jag dolde det för alla, säger Malin Emanuelsdotter.
Det är sju år sedan Malin skadade sig själv senast, och i dag är hon frisk.
– Jag skämdes något fruktansvärt. Så småningom när jag blev undersköterska och senare sjuksköterska så borde jag kunnat ta hand om själv på ett annat sätt än att skada mig själv, säger hon.
”Dags att växa upp”
På måndagen berättade SVT att många personer med självskadebeteende upplever ett nonchalant och kränkande bemötande från vårdpersonal.
Det här är en bild som Malin känner igen.
– Att få höra av en läkare att självskadebeteende är något unga tjejer håller på med, och när han frågade mig när jag var 30 plus om det inte var dags för mig att växa upp; det säger en del om vården.
Sprider kunskap
I dag föreläser Malin som representant för intresseföreningen Shedo på Nationella självskadeprojektets bemötandeutbildningar, som är riktade till bland annat vårdpersonal inom psykiatrin.
– Egentligen behöver alla som jobbar inom vården och skolan kunskap för man stöter på personer med psykisk ohälsa och självskadebeteende överallt. Självskadebeteende finns i alla åldrar, bland tjejer och killar, unga och gamla, oavsett nationalitet.
Här kan du få stöd
Drabbade och anhöriga kan vända sig till intresseföreningen Shedo för stöd eller information om självskadebeteende.