Torsdagen den 5 april firade Onsala rymdobservatorium 50 år. Mätstationen inledde sina transatlantiska mätningar 1968 efter att professorn Bengt Hansson rest runt i USA på jakt efter samarbeten. Chalmers växte enormt under den här tiden och det fanns gott om entusiaster.
Svensk teknik i världsklass
På grund av att Chalmers lyckats bygga en enormt känslig förstärkare kunde man nu mäta sig med den ledande teknologin i USA. Men den svenska varianten var dock hälften så stor, och det var imponerande.
Teleskopet var dessutom det enda radioteleskopet av sitt slag i Europa. Ett internationellt nätverk av liknande stationer bildades och mätningar på jordens kontinentalplattor inleddes.
– På den tiden fanns bara teorier om att landmassorna hade rört på sig efter mätningar av havsbotten men det fanns inga vetenskapliga bevis för att det pågick fortfarande, säger professor Gunnar Elgered som var med och forskade.
Bevisade kontinentaldriften
Med hjälp av olika teleskop i olika världsdelar kunde man fånga upp radiosignaler från fjärran galaxer och använda dem som fixeringspunkter. Varje mätpunkt på jorden tog emot signalen olika tid.
– Jag minns att det kändes väldigt betydelsefullt att som doktorand få vara med om något sådant. Min handledare sade att vi skulle göra något ingen annan gjort.
Tidsskillnaden utgjorde grunden för att mäta jordskorpans rörelse. 1985 godkändes en vetenskaplig artikel som Onsala rymdobservatorium varit med och tagit fram. Den bevisade kontinentaldriften.
Under torsdagen samlades flera av den ursprungliga personalen, bland annat Bengt Hansson som fick med Onsala i det internationella samarbetet 1968. De firade återigen de vetenskapliga genombrotten på 80-talet.
Genombrott
Onsala rymdobservatorium fortsätter än idag att mäta jordens egenskaper. Förra året fick man ytterligare två tvillingteleskop för att bli ännu bättre på att samla in data som kan avgöra förändringar på jorden.
– Hur havsnivåer förändras är idag väldigt viktigt för att veta hur man ska planera för framtiden, säger Gunnar Elgered.