Genom datorn håller Feras Aldamen kontakt med sin familj 300 mil bort.

”Vänta” är Migrationsverkets enda svar

Uppdaterad
Publicerad

Feras Aldamen har inte träffat sin familj på två år och fyra månader. I Halmstad väntar han på besked om frun och barnen ska komma. Migrationsverket har bara ett svar att ge: Vänta.

Feras Aldamen tar fram datorn och visar bilder.

Sex bröder, varav Feras är en, står tätt tillsammans och ler mot kameran.

Det var 2010. En av bröderna gifte sig. Framtidsutsikterna var ljusa. Ingen kunde ana att syskonskaran sex år senare skulle vara skingrad.

– Jag vet inte ens om de lever, säger Feras.

Det är också 300 mil mellan Feras Aldamen här i Halmstad och hans fru och deras tre barn.

Så har det varit sedan den dag för två år och fyra månader sedan då de bestämde att Feras skulle fortsätta på egen hand för att hitta en plats där de kan bygga en ny framtid.

Feras dotter dog

I Syrien har de ingenting kvar. En bomb raserade både bostaden och företaget han drev. Dottern Maria dog i attacken.

Feras har permanent uppehållstillstånd. Men frun och barnen är kvar i Turkiet och väntar på besked om de får komma hit. När beskedet kommer kan ingen svara på.

– Migrationsverket har bara ett svar för alla: Vänta. De kan inte prata svenska så bra, tror jag. De svarar bara vänta, vänta, säger Feras.

Och det är många som väntar.

Migrationsverket har i nuläget nästan 30.000 ansökningar att hantera och handläggningstiden är genomsnitt 10 månader.

Och enligt den nya lagstiftning som gäller från den 20 juli i år kan Feras familj, om de kommer hit, inte få permanent uppehållstillstånd. I nuläget ges bara tillfälliga uppehållstillstånd.

– Det är orättvist, säger Feras.

Har startat fotbollslag

Sedan Feras fick besked om att han får stanna i Sverige hyr han en källarlägenhet i Halmstad. Men det är mest en plats för att sova, säger han.

För att uthärda väntan försöker han att göra så mycket som möjligt utanför hemmet varje dag.

– Jag kan inte tänka på att vänta alltid. Då kan jag inte fortsätta mitt liv. Jag vaknar klockan sju, åtta på morgonen och är tillbaka hemma klockan elva på kvällen, tolv i bland. Jag har skolan, Röda korset, fotboll, praktik, säger han.

Feras har bland annat startat ett fotbollslag för asylsökande i Halmstad, Inter FC, och tränar barn och ungdomar. Han gör praktik på ungdomshuset Nolltrefem.

I Syrien drev han en egen elektronikbutik. Men det ser han inte som en framtid i Sverige.

– Att hjälpa barn och ungdomar tror jag är min framtid här i Sverige, säger han.

Vill berätta sin historia

Och på Röda korset arbetar han med föreningens loppis. Men han går också ditt för att umgås och prata svenska.

– Jag har lärt mig mer om att prata svenska här på Röda korset än vad jag gjort på SFI. Här kan man träffa svenskar och prata, säger ha.

Nu är Feras Aldamen en av 200 syrier i Sverige som i SVT:s nya satsning Syrien200 är med och berättar sin historia.

Beslutet att vara med var enkelt för honom. Han ser det som chans att berätta för svenskar hur det är att komma hit och vad han och andra syrier egentligen har flytt ifrån.

– Många svenskar vet ingenting om kriget i Syrien. Många tror att vi bara kommer för att vi behöver jobb eller vi ha ett bättre liv för våra barn. Många svenskar förstår inte vad det betyder att Syrien är i krig. De förstår inte varför vi kommer, säger han.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.