För Helena Björk från Bjärred kom besvären efter det andra barnet. Magmusklerna ville inte sluta sig och magen putade som om hon var gravid.

– Från att ha levt ett aktivt liv med mycket träning fick jag svårt att sitta, gå och springa. Jag hade konstant ont i ryggen.

Svårt att klara av jobben

Helena, som arbetar som sjuksköterska, tvingades gå ner på deltid för att orka med.

– Vid tiotiden på dagen var jag helt slut. Det fungerar inte när man ska vara alert och finnas till för andra, säger hon.

Malin Ekerlund Paulson från Båstad hade svårt att klara av sitt jobb som inredningssnickare efter sin tredje graviditet.

– Jag kunde inte lyfta mitt barn. Så att bära färgburkar på tio kilo var inte att tänka på. Min läkare gav mig rådet att byta jobb.

Trots smärtorna nekades båda kirurgi.

– Det finns en attityd inom vården – både outtalad och uttalad – att vi söker vård av estetiska skäl. Men jag ville ha tillbaka funktionen, för mig var aldrig det estetiska viktigt, säger Helena.

Tiotalet opereras varje år

Region Skåne genomför cirka tio operationer av rektusdiastaser varje år. Måttet på muskeldelningen avgör bland annat vem som erbjuds kirurgi. I övrigt vill Region Skåne inte lämna några kommentarer förrän de nationella riktlinjerna kommit på plats.

Helena och Malin orkade inte vänta. De vände sig till slut till privata plastikkirurger i Skåne. Var och en betalade 46 000 kronor.

– Jag är besviken över att det behövde bli så, säger Helena. Samtidigt är jag tacksam att jag hade möjligheten, annars hade jag inte mått så här bra i dag.

Uppror för att bli hörda

Båda är i dag aktiva i Diastasuppproret, en plattform för personer som kräver bättre vård för diastasdrabbade.

– Vi är många som delar känslan av att inte bli trodda och lyssnade på. Många känner att deras problem bli bagatelliserade, säger Malin.