Se hela inslaget här: Ulf har jobbat på fabriken i halva hans liv.
– Vi har jobbat hårt ända ner från golvet. Ibland har det varit slitsamt att göra förändringar men vi har ändå varit med och gjort dom, men vi har jobbat helt i onödan känner jag nu, säger Ulf Ahlin.
Han har jobbat som såskokare på fabriken i tjugo år vilket är halva hans liv.
– Jag har alltid älskat Findus och varit stolt över Findus, men de har vänt mig ryggen, säger Ulf Ahlin.
Inte lika lätt för alla
På många håll har produktionen varit nedlagd sedan veckor tillbaka. Trots det har de anställda fortsatt att gå till jobbet varje dag, men på torsdag är det slut. Från och med fredagen är de arbetsbefriade.
– Jag hade förhoppningen att det aldrig skulle stänga ner, och att de skulle komma på andra tankar, säger Ulf Ahlin.
Efter tjugo år har Ulf många nära vänner, men även familjemedlemmar som arbetat tillsammans med honom. Även om han snabbt blev erbjuden jobb på ett konkurrerande företag så har det inte varit lika lätt för alla att hitta vidare i livet. På arbetsförmedlingen berättar sektionschef Hanna Åstrand att de gjort regelbundna besök på Findus för att prata med de anställda om framtiden, och de har varit kontakt med åtminstone 200 personer.
– Vi har varit ute på Findus lokaler sedan förra året och mött personalen och varit ett stöd i processen mot ett nytt arbete eller studier, säger hon.
Arbetat på Findus i 36 år
Ett femtiotal hade redan gått vidare till jobb eller studier, men alla är inte stressade inför framtiden. Taimi Boklund har arbetat på Findus i 36 år, först i Helsingborg och sedan i Bjuv, men med ett år kvar till pensionen innebär nedläggningen en möjlighet till att påbörja ett nytt och lugnare kapitel.
– Det var tråkiga besked men jag tänkte framåt, i och med att jag inte hade så lång tid kvar till pensionen. Nu är jag i den åldern så det var bra för mig. Jag har ändå jobbat i så många år, nu ska jag bara ta det lugnt i tre månader, säger Taimi Boklund.
Sedan tar avgångsvederlaget slut.
– Sedan får jag se hur det blir, jag har mer än ett alternativ att välja på. Antingen så börjar jag stämpla, eller så går jag i pension, säger hon.