Han är mycket oroad över klimatförändringarna. Som boende precis vid kusten ser han hur utsatt samhället är av havsnivåhöjningarna efter varje storm.

Trots det får han inte lägga solceller på sitt tak och därmed bli självförsörjande på el sommartid.

Passar inte in – för glansiga

Anledningen är, vilket både Landskrona stad, länsstyrelsen i Skåne och mark- och miljödomstolen slagit fast, att solceller inte passar in i det gamla fiskeläget utanför Landskrona.

Området klassas som kulturhistoriskt värdefull miljö. I några beslut går det att läsa att solcellerna är för glansiga.

– Det finns områdesbestämmelser som syftar till att bevara fiskesamhällets karaktär, konstaterar stadsbyggnadschef Johan Nilsson.

Områdesbestämmelserna reglerar bland annat vilka byggmaterial som ska få finnas på fasader och tak. Men de skrevs först på slutet av nittiotalet, mycket hade hunnit ändras innan dess.

– Det är redan väldigt lite som ser ut som när samhället var ett levande fiskesamhälle, konstaterar Svante Bågstam, som själv tillbringat somrarna här sedan femtiotalet.

”Handlar om takens utformning”

I ett annat ärende, där Ålabodarnas hamnaktiebolag vill lägga solceller på ett hus från åttiotalet, säger både Landskrona stad och länsstyrelsen i Skåne nej.

Finns det inte en poäng i att skydda de kulturhistoriska värdena här?

– Problemet är att myndigheterna inte tar frågan seriöst och resonerar sig fram till vad exakt det är vi vill bevara i Ålabodarna. Istället låser de utvecklingen till någonstans på nittiotalet, de har inte ens varit här och tittat, säger Svante Bågstam.

På vilket sätt stör solceller intrycket av Ålabodarna?

– Vi gör en bedömning vid varje fall. I de här två exemplen handlar det om takens utformning och färg vilket utgör en stor del av helhetskaraktären på fiskesamhället, konstaterar stadsbyggnadschef Johan Nilsson.