Det digitala verktyget Konsumtionskompassen bryter ner våra konsumtionsbaserade utsläpp ner på postnummernivå.
Där kan man se hur stora klimatfotavtryck vi avger baserat på våra livsstilar och konsumtion – från våra flygresor, vårt bilåkande och från varor vi handlar som producerats i andra delar av världen exempelvis.
Dubbla klimatavtryck
Tydligt är att de norra stadsdelarna i Helsingborg, utmed kusten, har dubbelt så höga växthusgasutsläpp från den privata konsumtionen jämfört med Planteringen, men även jämfört med vissa delar av Söder och Drottninghög.
– Jag noterar att det finns skillnader, säger Lars Thunberg (KD), ordförande i beredningen för livskvalitet.
– Vi behöver alla hjälpas åt för att minska våra avtryck. Där har staden en uppgift att skapa förutsättningar att leva hållbart, men sen är det var och ens personliga ansvar, säger han.
Varför tror du skillnaderna är så stora?
– Det kan ha med arbete att göra. Att människor i norra delarna har arbeten som gör att man flyger mer, eller att man kör en annan typ av bilar. Men jag har inte gjort någon djupare analys av det.
Tio ton ska bli ett ton
En av de stora utmaningarna ligger i att våra konsumtionsbaserade utsläpp behöver minska rejält, från dagens nio-tio ton växthusgaser per person och år till ett ton år 2050 för att vi ska nå 1,5-gradersmålet.
En snittinvånare i Helsingborg släpper ut nio-tio ton växthusgaser varje år.
Vilken typ av personliga uppoffringar kommer att behövas för att vi ska minska utsläppen så mycket?
– Jag tror inte det bara handlar om uppoffringar, utan mer om att lägga om sitt sätt att leva till ett mindre klimatpåverkande sätt. Man kan resa med tåg på semestern istället för flyg. Att man tittar på varifrån kläder och maten vi handlar kommer ifrån, säger Lars Thunberg.