Orden kommer han aldrig att glömma, uppgav polismannen som i rätten grät när han berättade om händelsen.

Polismannen var en av de som var först på plats vid kraftverksdammen i Bispgården och som övermannade den misstänkte pappan. Orden yttrades i samband med gripandet. Polismannen blev så chockerad att han efter en stund sade till pappan att ”det kan du väl inte mena, så känner du inte.” Men får då till svar: ”Jo det gör jag”.

Flera andra vittnen berättade om dramat i Bispgården i tingsrätten på torsdagen.

Läs också: Polisens känslosamma ord från kraftverksdramat

Ta med sig ”det finaste” han hade

Den misstänkte själv har inte hört hittills men av förundersökningen framgår att hans plan var att begå självmord och han ville att hans fru skulle se på.

Vittnen har berättat – precis som polismannen – att mannen sagt att han ville ta livet av sin elva månader gamla dotter samtidigt. Att han hade sagt att han skulle ”ta med sig det finaste han hade”. Men konfronterad med det uttalande i förhör har pappan nekat och även sagt att han inte minns hela händelsen.

Läs också: Polisen var sekunder från att rädda flickan

Det var efter en operation år 2013 som livet tycks ha förändrats radikalt för den misstänkte mannen och hans fru. Mannen genomgick en operation och fick efter det ständig värk i ryggen. Efter en tid blev han uppsagd från jobbet. Han blev deprimerad och började missbruka tabletter, bland annat morfinpreparat.

Tv:n landade bredvid spjälsängen

Vid flera tillfällen drabbades mannen av kraftig abstinens när tabletterna tog slut och han inte snabbt nog kunde skaffa nya. Frun har vittnat om att hon då inte känt igen honom, att han blivit våldsam, slagit sönder inredning och vid några tillfällen också misshandlat henne.

Första gången han utsatte henne för våld var när hon var gravid.

En annan gång när flickan var två-tre veckor gammal. Då slog han sönder en tv som suttit på väggen och tv-fästet landade en meter från bebisens spjälsäng.

I samband med abstinensen har mannen flera gånger försökt ta livet av sig. Två gånger tidigare har han tagit sig

till en kraftverksdamm i trakten. Vid ena tillfället lyckades kurator tala honom till rätta, vid det andra tillfället kom polisen. Efter den händelsen övervägde polisen att göra en orosanmälan, men beslöt att låta bli eftersom mannen lugnat ner sig och var djupt ångerfull. Det framgår av förundersökningen.

Ville skriva in sig men psykatrin hade ingen plats

Våren 2015 drabbades mannen av en psykos efter att ha blandat olika mediciner.

Helgen innan dramat vid kraftverksdammen hade medicinerna tagit slut och mannen försökt skaffa nya, utan att lyckas. I det läget vände han sig till psykiatrin i Östersund för att bli inlagd, men där fanns ingen plats.

Veckan därpå åkte mannen iväg på behandling för sina smärtor. Lite mer positiv till mods kom han sedan tillbaka hem, men sedan tog medicinerna slut natten innan det misstänkta mordförsöket. Han fick abstinens. Han bestämde sig då för att än en gång försöka ta livet av sig.

Efter att först ha försökt köra ihjäl sig med bilen bestämde han sig sedan för att hoppa från kraftverksdammen. Han gick tillbaka hem och slet den lilla flickan från mammans famn och gav sig av med henne till dammen.

”Hörde hur hon slog i cementen – kunde inte hoppa”

Den misstänkte och hans fru hade försökt få barn i sju år innan de slutligen lyckades. Det var fantastiskt, det bästa som hade hänt,  har mannen berättat i förhör.

Men nu står han alltså åtalad för att ha kastat eller släppt sin elva månader gamla dotter från kraftverksdammen

15 meter ner i betongfundamentet. ”Ska du inte hoppa så ska du se på” ropade han då till sin fru, enligt hennes vittnesmål. ”Jag ville väl att hon skulle se på när jag dog” svarar han på frågan vad han tänkte i det ögonblicket.

Men han säger att han inte minns riktigt vad som hände, mer än att han stod där på staketet och höll i barnet. Enligt vittnen höll han två gånger fram barnet över staketet. Sista gången ska han ha kastat eller släppt ner flickan i betongen nedanför. Att hon överlevde är mirakulöst.

Själv hävdar den misstänkte att han aldrig tänkte kasta flickan utan hade för avsikt att lämna över henne till mamman men att han snubblat. Han minns att han såg flickan falla framåt och själv ramlade han samtidigt bakåt. I förhören säger han därefter:

”Sedan hör jag hur hon slår i cementen och det ljudet i sig självt gör att jag inte vågar hoppa för jag upplevde det så otäckt”.