Marken i Oviken består till största delen av alunskiffer, som i sin tur innehåller en rad olika metaller. Det kanadensiska bolaget EU Energy Corporation vill bryta vanadin ur skiffret, men det blir komplicerat.

– Man ska vara klar över att det går inte bara att utvinna en metall ur skiffern, säger Olov Holmstrand, pensionerad doktor i teknisk geologi vid Chalmers. Man måste utvinna allt. Framför allt är ju frågan vad man gör med uranet som finns i marken.

Att det finns uran i Oviken är allmänt känt. Det bolag som nu har lämnat över sina tillstånd till EU Energy – Continental Precious Minerals – har arbetat för uranbrytning länge. Men mötts av stora protester.

Tror kommunen har veto

Olov Holmstrand tror inte att Bergsstaten kan bortse från uranet i marken om frågan om en vanadingruva väcks. Då borde det bli en regeringsfråga.

I miljöbalken står:

”Regeringen ska pröva tillåtligenheten av nya verksamheter av följande slag:

1. anläggningar för kärnteknisk verksamhet (...) samt anläggningar för att bryta uranhaltigt material ”

I så fall gäller det kommunala vetot.

– Det här är en fråga för juristerna att klara ut väldigt tydligt vad som gäller, säger Olof Holmstrand. Eftersom man ändå måste hantera uranet så tror jag att det kommunala vetot gäller.

Har det här prövats tidigare i Sverige?

– Nej, det enda tillfälle när man har prövat uranbrytning var i Ranstad på 1970-talet, men då var det en helt annan lagstiftning som gällde.

Artikeln fortsätter nedanför bilden.

Svårt att utvinna

En annan viktig fråga är hur man utvinner vanadinet ur skiffern. EU Energy har beskrivit biolakning som en del i processen, och den metoden är omstridd. Den användes i Talvivaara, en gruva i norra Finland:

– Det tog en ände med förskräckelse, säger Olov Holmstrand. Man fick kraftiga utsläpp från lakningsdammarna med miljöfarliga ämnen. Det anses som en av de största miljökatastroferna i Finland över huvud taget.

EU Energy har skrivit till Bergsstaten att de har för avsikt att ansöka om en bearbetningskoncession under 2018 och Olov Holmstrand tror att bolaget kommer att göra det. Men det kommer att bli svårt att få tillstånd för en gruva.

– Vilken metod man än använder så kommer man att få mycket stora mängder avfall från gruvan, säger han. Avfallet är lakningsbart och den största miljörisken. När det gäller risken för att man ska förorena Storsjön så är avfallshanteringen det avgörande.