Enligt Åberg startades Näthatsgranskaren eftersom personerna bakom såg att det begicks många brott på sociala medier som inte fick några konsekvenser.

– Vi ville göra skillnad och anmäla de här brotten, säger han.

Näthatsgranskaren har tagit fram ett särskilt program som letar efter vissa ord och kombinationer av ord som enligt juridiska prövningar utgör hets mot folkgrupp eller andra hatbrott.

Träfflista med meningar

Programmet tar sedan fram en träfflista med meningar som Näthatsgranskaren går igenom och bedömer om de utgör hatbrott eller inte.

– Många gånger så är det bara väldigt rasistiskt, men går inte över gränsen till vad som faktiskt är brott. Det som vi tror är brott anmäler vi till polisen för att rättsväsendet ska pröva frågan, säger Tomas Åberg.

I nuläget söker programmet efter kommentarer på Facebook, men Näthatsgranskaren håller på att utvidga det till även andra sociala medier.

Enligt Tomas Åberg är det runt 80 procent män och 20 procent kvinnor som skriver kommentarerna de anmäler.

– Eftersom många av brotten vi anmäler är på Facebook, och det är en högre medelålder där, så ligger den på runt 50 år, säger han.

Drabbats av motgångar

Åberg uppger att personerna de anmält ofta drabbats av olika former av personliga motgångar.

– Det gör de här personerna rädda, det begränsar dem och på det viset är de offer, säger han.

Varför är det så mycket hatbrott på internet enligt dig?

– Jag tror att nätet har fått en status att anything goes. De här personerna skulle troligen aldrig skulle gå ut och skrika det här på ett torg eller ens säga det vid fikabordet. På nätet blir plötsligt allt det här tillåtet.

Tomas Åberg menar att språket som finns i kommentarerna både normaliserar ett hatspråk och kan radikalisera människor.

– De kan känna sig berättigade av den här myllan av hat på sociala medier. Vi vill inte ha fler Anton Lundin Pettersson eller Breivik som går ut och begår väldigt grova brott och attentat, säger han.