M. • Var gravid i början av pandemin och sedan föräldraledig, otroligt isolerad, ensam och snuvad på mycket jag sett fram emot. Släkt och vänner fick inte träffa vårt efterlängtade barn förrän hon fyllt ett år. Efter föräldraledigheten rakt in i covidvården i sjukvården. Otroligt slitsamt det också såklart.

Fd Gymnasielärare • Ingen skyddsutrustning. 150 elever i veckan tätt i klassrum. Matad med brev från smittskydd efter sjuka elever att man haft närkontakt covid-19 och förhållningsregler med det som inskränkte privatlivet men på jobbet där togs ingen hänsyn bara in i klassrummet igen. Så nonchalant mot lärare, genom handling är det visat anser jag att våra liv och hälsa inget värt. Inte ens ett riktigt tack har vi fått. Och massmedia, var fanns ni i att beskriva den fruktansvärda situation vi behövde vara i? Samma som nu, ni skriver om tonårsgäng i kriminalitet men inte ett ord om att dessa människor tillbringar mycket tid med lärare i detta land. Polisen har skyddsväst. Vi har inte ens utbildning för detta. Och ingen bryr sig.

Emelie • Jobbar inom hemtjänsten som usk.i början av pandemin hade vi inga skyddsutrustning utan vi fick skyddsutrustning ht 20. Sjukhusen fick det direkt när covid kom.

Siri Malm • Det jag uppskattar mest är att vi nu kan ta del av kulturen igen. Det var så torftigt och tyst när det var som värst med corona. Även om många streamade konserter och liknande så är det inte samma sak.
Nu njuter jag av att kunna gå på konsert, teater eller någon föreläsning.

Maria • Jag har anhöriga och vänner som arbetar i vården. När jag hör och ser hur de haft det har jag svårt att tro att covid är en ”vanlig influensa ” som någon skrev nedan.
När jag själv fick covid var jag glad att vaccinet skyddade mig mot än svårare sjukdom än vad det blev!

Urban • Min far samt några vänner har gått bort i Covid.
De som ser konspirationsteorier bakom detta har
fel och/eller väldigt lite rätt... Jag är 63 just nu.

Jenny K Gislaved • På sätt och vis var livet lugnare (om man hade sluppit att oroa sig för föräldrar och andra äldre). Under pandemin var många sociala måsten borta och man kunde med lätthet säga nej. Nu känns det som om vi är på väg tillbaka till ekorrhjulet.

Mikael • Jag mådde bättre när det var restriktioner att hålla avstånd eftersom jag har en allvarlig psykisk sjukdom och inte vill ha människor precis jämte mig. Att hålla meters avstånd i mat-kön var det bästa som hänt.

Nils D • Man glömmer ju fort, men vissa saker hänger kvar, som att jag reagerar när någon hostar nära mig, eller om man ska ta i hand eller inte.