Claes Hernegård fick beskedet att han hade cancer 2013. Han hade haft problem med en leverfläck på magen under en tid, men sökte inte vård förrän en dag då det började blöda.
– Det var väl egentligen ganska väntat, eftersom leverfläcken hade bråkat så mycket, men det blev ändå total chock.
Han fick diagnosen malignt melanom och opererades flera gånger. Väntan på besked mellan undersökningarna är det som Claes upplevde som allra värst.
Se klippet och hör Claes berätta om väntan
Sakta, men säkert försvann alla cancerceller och han friskförklarades. Och inte minst, han kände sig frisk.
– Jag kände en enorm tacksamhet.
Tankarna i kaos
Men läkaren hade en oro och tidigarelade den planerade röntgen med flera månader. Då hade cancern spridit sig.
– Jag hade fullt med metastaser runt bäckenet och ljumskarna. De kom ju från födelsemärket på magen och tog närmaste vägen. Någon hade gett sig iväg upp mot huvudet och satt sig längst upp på kotorna.
– Det beskedet var mycket jobbigare än det första, för jag kände ju mig frisk och så får jag beskedet att jag är dödssjuk.
Han fick besked att varken operation, cellgift eller strålning skulle hjälpa och gick hem med tankarna i kaos.
– Jag satt i min lägenhet och började fundera på vem som skulle få mina saker. Jag hade redan tidigare tänkt tanken att jag skulle kunna drabbas, men det är en enorm skillnad när det är verklighet.
Erbjöds nobelmedicinen
Men bara några veckor senare fick han besked om att han skulle få prova en ny medicin, som en av de första i landet.
Det var medicinen som kommit till efter forskningen som nu belönas med Nobelpriset i medicin. Istället för att attackera cancercellerna, som andra mediciner gör, hämmar denna medicin immunförsvarets egna bromsmekanismer, så att det själv kan attackera cancern. Och Claes är tacksam för att han fick möjlighet att prova den.
– Väntan var återigen väldigt jobbig, men så en dag kände jag något i kroppen. Det var som kolsyra under huden, och jag fick små muskelryckningar. Jag kände hur den började verka.
Och det gjorde den. På tre månader hade tre fjärdedelar av cancern försvunnit.
Ska se sändningen
I dag är han symptomfri, men redan imorgon ska han på återkontroll.
– Det är en massa tankar. Hade jag tur? Kommer det bli en ny runda?
Men i kväll ska han se sändningen från Nobelprisutdelningen på SVT.
– Om jag fick träffa dem så skulle jag säga: ”Tack för att ni ha räddat mitt liv!” Och så skulle jag dem en bamsekram, och tårarna skulle givetvis rinna.