– Jag tycker att man överlag gjort vad man kunnat, men sedan märker man att de här åren varit belastande, säger Cili Blomgren, legitimerad psykolog på Kungshälsan i Huskvarna.
Framför allt pekar hon på den oro som många har känt eller fortfarande känner och som gör att det är tufft att orka.
Hon säger att vårdcentralen fortsatt märker av ett högt tryck från patienter. Något SVT Nyheter Jönköping berättat om i början av pandemin.
Att många fortfarande inte tar i hand eller undviker sociala kontakter förvånar henne inte.
– Det tar tid eftersom vi haft flera år att öva på invanda restriktiva beteende. Det märker jag när jag träffar patienter.
Hör henne berätta mer i klippet ovan.
Hur hälsar du på nya människor nu när pandemin inte är lika intensiv?
Roger • Det varierar faktiskt! Min gamla mor vill gärna kramas och ta i hand men då får jag säga nej till det. Men det är inga problem med oss i medelåldern eller de som är ännu yngre. Vi hälsar och tar i hand som förr igen. Det är kanske lite taskigt mot min gamle mor, men det är för hennes eget bästa!
EvaLinn • Jag tycker att man bör tänka på att när man slutar att ta i hand, så reducerar man också ett kulturellt uttryck i vår svenska kultur. Vi behöver inte radera ut oss själva på det sättet. Visst ska man tänka på smittorisken, men gör det med förstånd. Det finns oceaner av handsprit och tvål och vatten, för att inte nämna snygga vantar (dem kan man sticka själv dessutom). Pandemin har som bister sidoeffekt att få oss att ta avstånd från människor, och det i en tid när vi behöver närhet och tillit mer än någonsin.
