– Jag är glad att handslaget inte är borta och jag hoppas det kommer tillbaka ännu mer för fysisk kontakt är viktigt för oss, säger han.
I sitt jobb som präst träffar han dagligen människor att hälsa på men hälsningsrutinen har förändrats med anledning av coronaviruset och där gäller det att känna av och inte bara sträcka fram handen för då kan motparten känna sig tvingad att ta i hand, säger Wirén.
I klippet ovan berättar prästen hur han istället hanterar situationen .
Hur hälsar du på nya människor nu när pandemin inte är lika intensiv?
EvaLinn • Jag tycker att man bör tänka på att när man slutar att ta i hand, så reducerar man också ett kulturellt uttryck i vår svenska kultur. Vi behöver inte radera ut oss själva på det sättet. Visst ska man tänka på smittorisken, men gör det med förstånd. Det finns oceaner av handsprit och tvål och vatten, för att inte nämna snygga vantar (dem kan man sticka själv dessutom). Pandemin har som bister sidoeffekt att få oss att ta avstånd från människor, och det i en tid när vi behöver närhet och tillit mer än någonsin.
Roger • Det varierar faktiskt! Min gamla mor vill gärna kramas och ta i hand men då får jag säga nej till det. Men det är inga problem med oss i medelåldern eller de som är ännu yngre. Vi hälsar och tar i hand som förr igen. Det är kanske lite taskigt mot min gamle mor, men det är för hennes eget bästa!
