När vi hälsar på i Rådhuset är löneavdelningen ganska tom på medarbetare.
– Vi är två som alltid är på plats och två som nästan alltid är här. De andra elva jobbar hemma ett par dagar i veckan, berättar lönechefen Maria Idéhn när hon visar runt bland nedsläckta kontor.
”Fanns inte på kartan”
– Det fanns inte på kartan att medarbetare skulle arbeta hemma två dagar i veckan före pandemin.
I Jönköpings kommun jobbar 13 000 personer. Av dem är det cirka tio procent som har möjlighet att jobba hemma ett par dagar i veckan.
Stor omställning att komma tillbaka
Distansarbete var ett av de första allmänna råd, som Folkhälsomyndigheten utfärdade under pandemin, som fick stor påverkan på människor.
– Jag tror att de flesta av oss trodde att det skulle vara ett par veckor, men det blev ju betydligt längre. Jag tror faktiskt att omställningen att gå tillbaka till arbetsplatsen var större, för då hade många vant sig och tyckte att det fungerade bra att arbeta hemma.
Hör Maria Idéhn berätta om det i klippet
Hur har du påverkats av pandemin?
M. • Var gravid i början av pandemin och sedan föräldraledig, otroligt isolerad, ensam och snuvad på mycket jag sett fram emot. Släkt och vänner fick inte träffa vårt efterlängtade barn förrän hon fyllt ett år. Efter föräldraledigheten rakt in i covidvården i sjukvården. Otroligt slitsamt det också såklart.
Fd Gymnasielärare • Ingen skyddsutrustning. 150 elever i veckan tätt i klassrum. Matad med brev från smittskydd efter sjuka elever att man haft närkontakt covid-19 och förhållningsregler med det som inskränkte privatlivet men på jobbet där togs ingen hänsyn bara in i klassrummet igen. Så nonchalant mot lärare, genom handling är det visat anser jag att våra liv och hälsa inget värt. Inte ens ett riktigt tack har vi fått. Och massmedia, var fanns ni i att beskriva den fruktansvärda situation vi behövde vara i? Samma som nu, ni skriver om tonårsgäng i kriminalitet men inte ett ord om att dessa människor tillbringar mycket tid med lärare i detta land. Polisen har skyddsväst. Vi har inte ens utbildning för detta. Och ingen bryr sig.
Elisabeth Mattila • Isoleringen skapade en form av skygghet inför folk, som först nu börjar släppa. Min man och jag fick covid i december 2020. För mig gav det knappt symptom. Men min man dog. Jag hittade honom på badrumsgolvet. Ambulansmännen tror att han fick en hjärtinfarkt. Först kom fyra ambulansmän (som var fantastiska) i full mundering. Sen läkare i full mundering. Sen två från begravningsfirman i full mundering. Där stod jag. Ingen vågade peta på mig, eftersom jag också hade covid. Det kändes helt absurt och ofattbart. Min man son stödde mig där, jag är så tacksam till alla som fanns - på avstånd. Begravningen blev så fin med streaming till de som inte fick komma.
Vad tragiskt att höra om din man. Förstår att det måste ha varit en tuff tid. Skönt samtidigt att du kunde få stöd av folk omkring - om än på avstånd - och att begravningen blev fin.
