– Precis när jag ska springa min första intervall uppför backen hör jag någon som sniffar högt och andas tungt och först trodde jag att det var fel på mina hörlurar även om jag stängt av musiken redan.

Kraftigt sniffande

17-åriga Moa Rundgren från södra Sunderbyn hade en skön joggintur med lite backintervaller i åtanke innan middagen och gav sig ut i spåret kring ödehuset vid fårnäsudden. Men turen blev långt ifrån så fridfull som den brukar vara. För när det kraftiga sniffandet inte upphörde drog hon ut hörlurarna ut öronen.

– Då förstod jag att det här ljudet är för högt för att komma från en människa, samtidigt lämnade alla fåglar i närheten plötsligt träden runt omkring mig och så ser jag någonting resa sig upp på fyra ben ungefär tio meter bort i den snåriga skogen, vid sidan av grusvägen, berättar Moa Rundgren.

Minns du din första tanke då?

– Hur ska jag ta mig härifrån var första tanken sen kom jag ihåg att jag läst om nån tjej som slitit av sig tröjan och kastat den åt sidan för att distrahera björnen men jag hade bara en tight träningströja på mig så det gick liksom inte, säger Moa Rundgren.

Ögonkontakt med björnen

Moa börjar då smygandes och sakta backa bort från björnen utan att släppa den med blicken.

– Den stod helt stilla och släpte inte min blick heller, jag rös av obehag men när jag kom till ett krön började jag till slut småspringa mot min cykel en bit bort samtidigt som jag vände mig om hela tiden för att fortfarande ha någons slags koll på björnen, säger Moa Rundgren.

Det hade precis börjat skymma och samtidigt som hon cyklade allt längre bort från björnen kunde hon inte låta bli att spana efter skuggor från björnen som hon uppfattade som fullvuxen. Men till slut tog sig ut till närmsta väg som var trafikerad och dit följde inte björnen med.

– Alltså man har ju hört på sociala medier att folk sett björnspår här i trakten men jag har nog aldrig tänkt tanken att man skulle möta en björn, säger Moa Rundgren.

Kommer du jogga samma runda igen?

– Nej absolut inte. Jag är nästan ännu räddare nu för nu börjar man inse vad som egentligen hände. Men jag springer ju ganska ofta men nu kommar jag nog välja ställen med mer folk och trafik och dessutom ofta ha någon med mig, säger Moa Rundgren.