Det var klockan sju på onsdagsmorgonen som Anna Nilsson, 23, begav sig ut för en löptur i Sikfors. Hon sprang efter en skogsväg långt utanför byn, en sträcka som hon vanligtvis brukar springa.

Men den här morgonen skiljde sig från hennes övriga löpturer på stäckan. När hon sprang runt ett krön kom det plötsligt fram en björn på vägen – mindre än 50 meter bort.

– Jag hann känna att det här är det sista jag gör i livet, för jag kan ju inte springa ifrån en björn. Den stannade och tittade mot mig – och sedan började den springa mot mig, säger Anna Nilsson.

Kastade av sig tröjan

För att distrahera björnen kastade hon av sig tröjan. Ett knep som hon lärt sig i skolan.

– Jag kastar av mig min tröja, vänder mig om och springer för allt jag har. Då springer björnen fram till min tröja och nosar på den, så jag hinner springa en bit innan den fortsätter springa efter mig.

Och lyckligtvis möter hon då en traktor som mest troligt blev hennes undsättning.

– När jag tittar bak är björnen borta, så jag tror att björnen har blivit rädd för ljudet från traktorn. Jag känner att det var traktorn som räddade livet på mig. Jag hade änglavakt, säger Nilsson.

Hur orkar man springa för livet när man redan sprungit en bra bit?

– Jag är en löpare. Men man var så chockad, benen fungerade inte. Men någonstans visste jag att jag inte kunde stanna, för då dör jag.

”Jag var så chockad”

Traktorföraren erbjöd att skjutsa hem henne – men hon tänkte bara på att ville bort från skogsvägen och började springa hem.

– Jag var så chockad och är det fortfarande. Jag har aldrig skakat så mycket och jag fick först inte fram vad som hade hänt när jag kom hem.

Hon är nu osäker om hon kommer våga springa i närheten av skogen i framtiden.

– Är det värsta jag varit med om. Jag älskar skogen, så jag önskar att jag kommer våga göra det. För speciellt den där svängen så fin, säger Anna Nilsson.