– Det är bara en handfull kalvar och de som har klarat sig är riktiga tuffingar, säger Niila Inga, ordförande i Leavas sameby.

Årets vinter startade tidigt, så tidigt som i slutet av september i Kirunaområdet. Vintern har också bjudit på rekorddjupa snömängder och snösmältningen kom igång senare än normalt. Många faktorer har påverkat renarnas livsvillkor.

Nu är det tid för kalvmärkning i fjällområdena. Det är också nu som man samlar renarna och kan se resultatet av vinterns prövningar. Kalvarna som tryggar återväxten är få.

– Det är för många en stor sorg och oro över hur det ska gå de kommande åren, säger Niila Inga i Leavas sameby.

Stödutfodring för att renarna ska överleva

Många renskötare har stödutfodrat renarna i år, på grund av dåligt bete.

– Naturen kan man inte göra något åt. Det har varit en hård vinter, många har fått mata renarna för att de ska överleva och få kalvar. Men det verkar inte ha hjälpt i år.

Kalvarna är grunden för ekonomin inom rennäringen. Och många samebyar vittnar om ett stort inkomstbortfall efter den gångna vintern. I Jämtland ser situationen något bättre ut men totalt sett ser det bistert ut. I Norrbotten och Västerbotten uppger flera samebyar att kalvtillgången är hälften eller färre i antal, jämfört med ifjol.

”Aldrig någonsin hänt förut”

I Leavas sameby har de i år inte kunnat samla renarna till märkning så som de brukar göra.

– I år är det så extremt, det har varit så otroligt mycket snö. I västligaste delen av våra sommarmarker är det så mycket snö att vi måste köra skoter. Det har aldrig någonsin hänt förut att vi i mitten av juli måste samla renarna till gärde med skoter.

Hur var det?

– Snön är så djup där och så mjuk, att vi var tvungna att lyfta upp skotrar med helikopter. Det gick inte att gå eller köra kross eller fyrhjuling.