Varenda bil i Sverige ska regelbundet utsättas för bilprovning. Ja, om man har en skruttig bil kanske det kan kännas som en prövning. För ett par år sedan skulle jag just till bilprovningen med vår gamla bil. Kvällen innan hade vi gått igenom bilen och sett till att ingen lampa var trasig och att det inte hördes något missljud från ljuddämparen. Trots förberedelserna kände jag mig ändå en aning nervös när jag körde in bilen i bilprovningshallen.

Skulle den gamla röda Volvon hålla måttet ett år till? Skulle de hitta dolda fel? Besiktningsmannen kontrollerade nivåerna på utsläppen, testade bromsarna, höjde upp bilen och knackade på undersidan av bilen för att se om den hade mycket rost. Efter en stunds väntan kom så resultatet. Jag kunde andas ut ett år till – det var ok att rulla vidare!

Jag som tyckte att vi faktiskt hade en ganska fin bil trots dess höga ålder, hade gärna velat höra att motorn verkligen var i gott skick trots att den gått 20 000 mil och att växellådan fungerar perfekt, men inte ett ord om det av besiktningsmannen. Han frågade inte ens hur jag som äger bilen och kör den dagligen tycker att den fungerar. Jag fick endast ett dokument som visade att inga allvarliga brister kunde hittas.

Men det är ju så det går till på bilprovning, tänkte jag. När jag sedan körde ut bilen ur hallen slogs jag av tanken: tänk om skolan skulle ha varit som en bilprovning där vi provar elever istället för bilar. Men den tanken var ju helt befängd, inte sysslar skolan med sådan granskning! När jag tänkte vidare på detta, började jag faktiskt fundera på om inte skolan ibland håller på med bilprovsgranskning, dvs. att genom test upptäcka var elever befinner sig kunskapsmässigt så att åtgärder kan sättas in om det behövs. På så vis kanske det elever är bra på inte alltid får så stor uppmärksamhet. Elever kanske inte heller blir tillfrågade om hur de upplever sin vardag i skolan – precis som att mina erfarenheter som bilägare inte räknades in i bedömningen av bilen.

Tendensen av bilprovsgranskning är något jag ser har ökat de senaste åren på grund av ökade mätningar och undersökningar som görs i skolan, på internationell, och nationell nivå. Dessa mätningar handlar ofta om att granska ”hårda data” – kunskaper som är lätta att undersöka, exempelvis faktiska ämneskunskaper. En bild som jag hört användas för att symbolisera problemen med alltför många och täta mätningar i skolan är: ”grisen blir inte tjockare för att man väger den ofta”. Hur påverkas de barn och unga som nu går i skolan med denna ökade press av mätningar?

Lär de sig mera för att man testar dem ofta? Det finns en risk att de får ett försämrat självförtroende och blir stressade när de ska prestera mycket under kort tid. Vilken plats får själva lärandet och de mellanmänskliga relationerna när skolan tenderar att bli en effektiv produktionslinje?

För att undvika att skolan ska fungera som en bilprovning är det viktigt att skapa möten där lärare aktivt ser, hör och uppskattar varje elev och har höga förväntningar på att de ska lära sig många kunskaper och färdigheter. Forskning betonar vikten av att skapa goda relationer och att främja elevdelaktighet för att uppnå goda lärandeprocesser och det finns många exempel på skolor som framgångsrikt arbetar med detta i vår region.

Ges elever möjligheter att göra sina röster hörda och aktivt delta i undervisning, tenderar också deras engagemang för att lära nya kunskaper att öka, vilket också kommer att visa sig på ett positivt sätt i resultatmätningar. Skolan är en central fråga i höstens val och därför är det viktigt att du som väljare funderar över vilken politik som stämmer överens med dina värderingar om hur du vill att skolan i Sverige, och i synnerhet Norrbotten, ska utvecklas i framtiden.

Gör sedan din röst hörd i valet den 14 september.

Ulrika Bergmark