Boork vill inte säga exakt vad som ligger till grund för beslutet.

– På vår första camp vi hade efter VM talade jag om för Emma Eliasson ett antal synpunkter som jag hade runt hennes deltagande i Damkronorna. Jag var ganska tydlig där och hon är väl medveten om mina synpunkter. Jag har valt att inte gå in på det, det är ett antal saker som läggs på varandra och till slut når man en gräns där man måste ta ett beslut åt det ena eller andra hållet, säger Leif Boork då SVT når honom.

Emma Eliasson själv förstår inte grunderna till beskedet.

– Jag kan helt ärligt säga att jag har svårt att se vad jag kan ha gjort eller sagt som har lett till den här situationen. Jag kanske måste ringa honom helt enkelt, jag ser ingen grund till det han sagt nu, säger hon.

”Har kommit till en gräns”

Utan att gå in specifikt på vad som hänt kring Eliasson säger Boork att det generellt kompromissats för mycket med saker som närvaro, spelares egna synpunkter och fysiska resultat.

– Synpunkterna har funnits, men det har kommit till en viss gräns. Jag har tagit ut henne eftersom hon är en duktig spelare, men även duktiga spelare måste hålla sig till de saker som gäller för laget.

Många har ju jobb eller måste plugga. Kan man ha så hårda krav?

– I de här fallen kan man ha det. Jag tycker jag har varit öppen för kommentarer om just de frågorna, och gått i bräschen för att tjejerna har en svår situation när det gäller det. Men det finns naturligtvis vissa grundkrav som måste finnas där, som gäller alla. Oavsett vilken situaton man har. Satsar man och ska spela internationell hockey och ska Sverige bli bättre måste vi leva upp till vissa saker.

Extra höga krav

Han menar att kraven är extra höga på Eliasson då hon är en av de som fått SOK-bidrag. Och hennes chanser till fortsatt spel i Boorks landslag verkar nu vara små.

– Jag har varit sådan att jag vill inte stänga dörrar definitivt, men det är klart att går man över en viss gräns kommer det bli svårigheter att komma tillbaka. Iallafall under mitt ledarskap, det räcker fram till OS i Sydkorea i februari 2018.

”Jättebesviken”

När vi når Emma Eliasson befinner hon sig på jobbet i Luleå och har inte möjlighet att ställa upp framför vår kamera.

– Det skulle ju vara trevligt att veta var gränsen gick. Jag vill spela i landslaget, så enkelt är det ju bara. Jag vill representera mitt land och tävla om medaljer. Det här kan ju vara det sista jag gjorde i landslaget, och jag kanske till och med inte kommer ha chansen att göra något större mästerskap för Sverige, så jag är ju självklart jättebesviken. Jag hade ju tänkt göra en satsning för 2018 för att ge Sverige chans att tävla om medalj, säger Emma Eliasson.