-Partierna har tagit större ansvar för EU-valet än vad man gjort tidigare. Man har andra kandidater och kandidater som varit ute och rört sig i landet, säger statsvetaren Håkan Myrlund.

I begreppet småpartier ryms allt från rena stolle-jockepartier och enfrågepartier till möjliga maktfaktorer som förra valets Piratpartiet och årets stora bubblare Feministiskt Initiativ.

Håkan Myrlund menar att just Fi har en särställning bland småpartierna

– Fi är ju inte enfrågeparti. Feminismen ju en bred fråga som rör ett stort spektrum i politiken. Det gör att väldigt många kan välja dem av lite olika anledningar, till exempel missnöje med jämställdhetspolitisk och fördelningspolitik. Fi har lyckats väldigt väl i sin valargumentation i år till skillnad från tidigare.

Till årets EU-val har 21 partier i Norrbotten beställt valsedlar. Där ryms både partier med självklar till rimlig chans att ta sig över fyraprocentspärren. Men också partier som Sveriges multidemokrater, Djurens rätt och 666 för en EU:s Superstate.

Och med risk för att stöta sig med de här partierna kan man väl åtminstone säga att deras chanser i söndagens EU-val är så gott som obefintliga.

Vilket reser frågan om inte ett så generöst system är ett slöseri med resurser.

-Det kan man ju tycka om man bara ser till kostnaderna. Till exempel för valsedlar. Men den väljare som röstar på ett lite parti har ju inte den uppfattningen. Han tycker ju att han väljer rätt när han står vid valurnan.

-Att han sedan någon månad senare inte tycker det var ett så lyckat val för att hans parti inte fick inflytande, det är en annan sak, säger Myrlund.