Blev uppringd av en vän som engagerar sig för integration i en av våra byar. Hen kände en oro över att det skulle komma några ensamkommande pojkar med sociala problem till orten. Hur skulle de mottagas på orten? Hens oro är befogad och de kommer delvis att mottas rätt dåligt. Här är en förklaring till varför.
Våra lokala politiker och myndigheter lyfter särskilt fram ett argument till varför vi ska ta emot flyktingar, och det är att nyinflyttade kan bidra till en ökad tillväxt. Argumenten vilar på att nyanlända ”behövs” i ett Norrbotten som tyngs av utflyttning och en åldrande befolkning. När det talas om varför vi ska vara öppna mot nyanlända, så talas det om att ”Norrbotten tjänar på invandring.” Ett resultat av detta argument är att de flesta integrationsinsatser i vårt län handlar om att målgruppen nyanlända snabbt ska bli anställbara och sysselsatta. Det ses också som ett sätt att minska rasism. Och det är klart att Norrbotten mår bra av växande befolkning och ökad tillväxt, men när det används som det främsta argumentet till varför vi ska ta emot flyktingar riskerar vi att i stället ge näring till en växande rasism.
Vad händer i våra småorter när ensamkommande barn som, trasiga och med sociala problem, flytt genom ett hårt Europa, kommer fram till Gällivare, Pajala eller Luleå? När traumatiserade flyktingfamiljer från Syrien kommer till Kalix, Boden eller Arvidsjaur? Vad händer när man är här just för att man är traumatiserad och har flyktingskäl? Steget kan ibland då vara långt till att vara en ekonomisk vinst för den ort man kommer till. Vem står upp för att det får kosta, att vi alla har rättigheter? Hur ska vi göra för att komma förbi detta att räkna människovärde i kronor, till att börja tala om ett människovärde baserat på okränkbara rättigheter? Där vi i stället fokuserar på hur vi investerar i varandra som medmänniskor.
Här är en uppmaning till hela Norrbotten: vi behöver prata mer om integrationsinsatser riktade mot andra än de nyanlända. Ni som tror att svenskhet sitter i hudfärg eller (frånvaron av) religion, som bär på rasistiska föreställningar och tror att identiteten blir svagare av nyinflyttning. Ni som tror att vi inte kan leva sida vid sida fast vi redan gör det, som vill skapa splittring där det behövs sammanhållning. Ni som inte tycker vi har samma värde och rättigheter. Ni behöver integreras.
Norrbotten behöver inte fler mångfaldsfester där vi exotifierar varandra och reducerar och cementerar kvinnor i traditionella könsroller. Där vi pratar om hur spännande olika vi är över en bit mat. Det kommer inte att stärka de utsattas kamp för lika rättigheter. Vi behöver ett antirasistiskt- och rättighetsarbete som genomsyrar varje del av vårt samhälle. Det behövs för att nyanlända och vi som inte uppfattas som svenska ska få lika rättigheter och möjligheter.
Konkreta exempel och kunskap finns från jämställdhetsarbetet som tar plats överallt i Norrbotten. Vi talar allt mer om vikten att jämställdhet inte kan ligga vid sidan av utan måste genomsyra all vår verksamhet. På samma sätt behöver vi tänka med antirasistiska insatser. De behöver genomsyra vår kommunala bostadsplanering, budgetplanering, vilka vi anställer, vården ja hela köret. Låt oss se över varenda policy och politiskt förslag i hela länet och ställa frågan; hur främjar det här en bredare inkludering och hur motverkar det här rasism.
Låt oss börja nu.
Anna Waara
Om krönikan: s
Anna Waara, Luleå, kallar sig folkbildare och samhällsförändrare och är aktiv inom det antirasistiska nätverket ”Ett Luleå för alla”.
Inför valet har Nordnytt bjudit in ett antal personer att skriva varsin krönika om en hjärtefråga. Varje dag fram till valet publicerar vi en ny krönika.