Under de tio senaste åren har det rått gruvarbetarbrist i hela Sverige och dessutom går hälften av de 8.000 arbetarna i pension under de närmaste åren.

”En bristsituation”

– Det handlar om en bristsituation. Gruvarbetare är mycket eftertraktade, men vi ska jobba tillsammans med Kaunis Iron för att försöka lösa rekryteringen, säger Per-Anders Rouna, arbetsförmedlingschef i Tornedalen.

Men bortsett från gruvarvbetarbristen finns det en annan sak som kan försvåra situationen. Kaunis Iron ska bemanna gruvan med hjälp av entreprenörföretag och de anställda ska vara flexibla.

De ska jobba under goda tider, men stanna hemma om malmpriset sjunker drastiskt.

– Jag tror inte att de kommer att få så många som söker sig till gruvan på grund av det. Ingen kan stanna hemma utan att få betalt. Det fungerar inte i dag, säger Madelen Jansson, som tidigare jobbade i Kaunisvaaragruvan under Northland resources.

Hoppas på hemlängtan

Men gruvchefen Åsa Allan hoppas att det ska lösa sig till gruvöppnandet till sommaren.

– Vi har fått in 60 intresseanmälningar redan nu och det är från tornedalingar som bland annat jobbar i malmfälten i dag. De som har hört av sig vill gärna jobba på hemmaplan om det är möjligt. Jag är optimist, men vi får se var det slutar, säger hon.

Gruvledningens trumkort är alltså hemlängtan och Pajalas kommunalråd Jan Larsson hoppas på klirr i kommunens skattekista  och bättre tider.

– Det viktiga är att vi stoppar utflyttningen och att folk får jobb. Om vi förlorar 100 invånare ett år så betyder det 4,2 miljoner kronor och det är pengar som vi behöver för att driva kommunens verksamhet, säger han.