SiS Ungdomshem Johannisberg har verksamhet i Kalix och Boden. I Boden bedrivs Sävastgården som tar emot flickor omhändertagna med stöd av LVU.

– Många av de här tjejerna sitter på Sävastgården på grund av att de är brottsoffer, de handlar mycket om sexuella övergrepp och missbruk. De behöver lära sig socialisation och det har de inte en chans att göra när de är isolerade, säger ”Jacob”.

”Fick ej besök i tid”

Enligt interna incidentrapporter från Boden och Kalix har man vid flera tillfällen inte kunnat tillgodose behoven för ungdomar som placerats i vård i enskildhet (VIE):

”Ungdomen fick ej besök i tid då det inte fanns nog med personal på plats.”

”Ungdomen i vie ville ha mat plus sällskap (...) gick det inte att gå till vie mer än för att lämna maten.”

”Ungdomen i ett vie ska ha medicin kl 20 och 21.00. Personal kunde inte gå dit kl 20.00 (...) Ungdomen ville ha sällskap men personal hann bara stanna en kort stund då vi inte var tillräckligt med personal”.

Utbredd tystnadskultur

”Jacob”, som vill vara anonym, arbetade under några år på Sävastgården. Han vittnar bland annat om en utbredd tystnadskultur.

– Det tror jag gäller inom hela SiS eftersom det hela tiden pågår väldigt olämpliga saker beträffande ungdomar som placeras ensamma, säger han.

Får medhåll

Carl Gyllensand, som arbetat på Johannisberg i Kalix, håller med:

– Tystnadskulturen är enorm. Det är så mycket saker som aldrig kommer upp till ytan.

Varför fler inte pratar öppet om problematiken tror “Jacob” handlar om beroendeställningen till arbetsgivaren.

– Många av oss har svårt att hitta nya arbeten och om man blir för obekväm för arbetsgivaren kan det hända att man får sparken.

Chefens uppfattning

Institutionschef, Robert Winneborn, anser inte att det råder någon tystnadskultur.

– Jag tycker att vi har en god dialog och ett gott samarbete, säger han.

Hör ”Jacobs” kritik mot Sävastgården i klippet ovan.