– När man har varit förföljd och trakasserad under så många århundraden så är det jättesvårt att bara knäppa med fingrarna och tänka ”ja, nu kör vi”, säger Berith Kalander.

Hon välkomnar ändå statens vitbok om kränkningar och övergrepp gentemot romer.

Vitboken publicerades 2014 och 2016 presenterade regeringen en rad åtgärder som skulle underlätta romernas liv i Sverige och hindra diskrimineringen. En av åtgärderna var projektet ”romsk inkludering” som pågick i fem svenska kommuner, bland annat i Luleå. I vitboken skrev regeringen att 2032 ska romer vara likställda med icke-romer i Sverige.

Den första vitboken

Den romska vitboken är den enda rapporten där den svenska regeringen hittills medgett sina övergrepp och kränkningar gentemot en nationell minoritet i Sverige. För närvarande diskuterar olika samiska organisationer i Sverige hur och vad en sanningskommission skulle kunna ge samer.

Svenska tornedalingarnas riksförbund överlämnade förra veckan en förstudie om rasbiologiska övergrepp och diskriminering av den finsktalande befolkningen till kulturministern och krävde samtidigt att ministern skulle tillsätta en sannings-och försoningskommission.

Tillhör romerna

Berith Kalander arbetar som modersmåls- och språklärare i Öjebyn och ser ut som vilken svensk som helst. Men hon pratar också mammas och pappas språk romani chib och känner en stark tillhörighet med den romska folkgruppen.

– När jag träffar romer känner jag en glädje som sprids i hela kroppen. Jag känner att jag delar deras värderingar och pratar samma språk. Vi romer visar också en oerhörd respekt för äldre människor, ungefär på samma sätt som jag är van med från byarna i Malmfälten där jag är uppväxt, berättar Berith Kalander.

Fick inga bostäder

Hennes föräldrar och de äldre syskonen har haft det betydligt svårare än hon som föddes först när föräldrarna hade fått hyra en lägenhet i Gällivare. Fram till 1950-talet fick romer inte vara bofasta i Sverige och kommunerna hyrde inga lägenheter till romer.

– I Gällivare bodde vi först i en folkvagnsbuss fast pappa hade fast jobb på LKAB. Innan det reste min familj runt i Sverige och bodde i tält. Ibland var det så kallt att deras hår fryste fast i tältduken, har min pappa berättat, säger Berith Kalander.

Tivolin försörjde mån

ga

Berith minns de gamla berättelserna och tycker att många romer var väldigt uppfinningsrika för att hitta försörjningsmöjligheter.

– Eftersom de inte fick ha några fasta adresser så startade många tivoliverksamheter och reste runt och tjänade pengar på det. De kunde ju inte göra något annat.

Berith Kallanders far var en svensk rom och mamman kom ursprungligen från Polen och överlevde Hitlers koncentrationsläger.

Bär på ett tungt arv

Berith har skrivit två böcker om mammas liv.

– På något sätt bestämde hon sig att överleva förintelsen och lyckades även ta sig in i Sverige fast man inte tog emot romer från koncentrationslägren på den tiden, berättar hon.

Berith Kalander poängterar att rasbiologerna härjade även i Sverige och mätte skallar och kroppar på romer.

Vad har vitboken betytt för dig?

– För mig personligen så är det ändå en bekräftelse på vad man gjort mot romerna och egentligen fortfarande gör. Regeringen har sagt att år 2032 ska en rom vara jämställd med en icke-rom så det är en lång väg att gå. Vi måste hitta ett sätt att lita på varandra – både romer och icke-romer.