I flera fall riskerar samhället att få betala stora belopp för att städa upp efter gruvprojekt. Här är några av de senare årens mest uppmärksammade fall.
Västerbotten
När ägaren till gruvorna i Blaiken och Svärtträsk försattes i konkurs 2012 fanns det tre miljoner avsatta för att städa upp. Vid de laget var det redan kännt att gruvan läckte stora mängder zink i den närbelägna sjön Storjuktan om inte vattenreningen hölls igång dag och natt. Enbart kostnaden för att rena vattnet är omkring en miljon kronor per månad.
Uppstädningen av Svärtträskgruvan inleddes i år. Där har Naturvårdsverket anslagit 70 miljoner kronor.
Kostnad för staten: 70 miljoner
Norrbotten
Northland Resources järnmalmsgruva utanför Pajala var igång i mindre än två år innan den försattes i konkurs. Idag är framtiden för gruvan osäker. Om den skulle avvecklas finns det drygt 29 miljoner avsatta för att städa upp och ta hand om avfallet på det stora gruvområdet. I förra veckan presenterade konkursförvalteren en preliminär beräkning av kostnaderna för efterbehandling som slutar på mellan 250 och 340 miljoner kronor.
Kostnad för staten: 250 till 340 miljoner kronor.
Uppsala län
Även järnmalmsgruvan i Dannemora försattes i konkurs 2014. Även där saknas det, enligt Riksrevisionens rapport, täckning för 10 miljoner kronor av efterbehandlingskostnaderna.
Kostnad för staten: 10 miljoner kronor
Äldre gruvor
Vid sidan av de gruvor som har varit i drift under senare år finns det 100-tals äldre gruvor där det krävs åtgärder och övervakning under mycket lång tid. Ett exempel är Adakfältet i norra Västerbotten. Gruvverksamheten upphörde 1977 och staten har i flera omgångar satsat 22,4 miljoner kronor för att täcka över området och förhindra omfattande läckage av metaller till vattendrag i omgivningen. Bedömningen är att övervakningen av området måste fortsätta i all framtid och att det också kan behövas nya åtgärder för att skydda miljön.