-Det skulle kunna användas på andra platser på jorden för att säkra överlevnaden för stora rovdjur. När vi har presenterat det har det väckt stort intresse i andra länder, säger Geir Rauset, rovdjursforskare vid Grimsö forskningsstation i Bergslagen.

Det nya med systemet är att renskötarna får betalt för varje konstaterad föryngring av järv inom samebyns område.

-Det är ett annat sätt att kompensera för rivna renar. Det normala är annars att ersättning betalas ut för dödade tamdjur, eller att man ersätts efter en uppskattning av antalet dödade tamdjur grundat på hur många rovdjur som antas finnas i området, säger Rauset.

Hårt förföljd

Till skillnad från de övriga stora rovdjuren finns järven bara uppe i norr, i fjälltrakterna och de inre barrskogarna – en effekt av att den är anpassad för snö och kyla.

Den behöver ett sammanhängande snötäcke på senvåren eftersom den föder sina ungar i snölyor, har svårt att jaga på barmark och lagrar mat i snö för senare nyttjande.

Dess viktigaste byte i landet har sannolikt alltid varit renen. I takt med att renskötseln bredde ut sig blev en konflikt med människan oundviklig, och järven blev med tiden hårt förföljd.

Under 1900-talet minskade arten starkt och blev alltmer sällsynt. På 1960-talet uppskattades den svenska stammen till 100 järvar eller färre. Situationen var helt klart allvarlig vilket resulterade i att arten fridlystes 1969.

Värdefulla järvungar

Fridlysningen räddade sannolikt järven från utrotning. Minskningen upphörde och stammen började återhämta sig – fast bara extremt långsamt. Antalet järvar blev fler men ökningen stod inte alls i paritet med artens potential. Något var helt uppenbart fel.

-Det råder inget tvivel om att illegal jakt varit den viktigaste dödsorsaken för järvar under lång tid, säger Rauset.

Det var då som Sverige införde det nuvarande ersättningssystemet. I dagsläget ersätts en sameby med 200 000 kronor per föryngring. Byn får med andra ord betalt för varje kull med järvungar.

Om detta skulle fungera eller ej, visste ingen när systemet infördes. Men den nya studien, som publiceras i tidskriften Conservation Letters, visar att det fungerat över förväntan.

Runt 2002, när systemet blev fullt operativt, fanns lite drygt 300 järvar i landet. Tio år senare, 2012, hade antalet mer än fördubblats till 750 djur. Sedan dess har stammen minskat något, till 650 djur, men antalet är fortfarande mer än dubbelt så högt som tidigare.

Inte längre starkt hotad

Forskarna påpekar att järven under lång tid klassificerades som starkt hotad på den svenska rödlistan över hotade arter, men att den efter 2010 enbart är klassad som sårbar, en lägre hotkategori.

Det som möjliggjort detta, och kan sägas ha säkrat artens framtid i landet, är tveklöst det nya ersättningssystemet.

Tjuvjakten har inte helt upphört, men numera är det mest järvhannar som skjuts illegalt. Däremot verkar det som om tjuvjägarna medvetet undviker att skjuta honor – det är ju dessa som har ett monetärt värde eftersom ersättningssystemet utgår från antalet lyckade föryngringar.

Förr grävdes många lyor ut, varpå ungarna slogs ihjäl. Men sedan 1996 har inte ett enda försök till utgrävning rapporterats – vilket delvis kan bero på att naturvårdarna numera kontrollerar många lyor under senvåren.