Kari Jämsä, ordförande i skridskoklubben agerar ansvarig färdledare, och ett drygt tjugotal åkare med varierande erfarenhet följer Vimpeln Kari har uppstickande på ryggsäcken
Första anhalt är isbrytarna. Istjockleken ligger runt 6 – 7 centimeter och minimum för att klubben ska ge sig ut i grupp är 6 centimeter. Ett lätt snöfall under natten som tar tyvärr bort effekten av att sväva fram på en spegel, men det är ändå en härlig upplevelse att glida fram på stadsfjärden.
Fjällkänsla
Idrottsläraren Inger Karlefors från Luleå har åkt skridskor sen barnsben även om det är dom sista 20 – 30 åren hon sysslat med långfärdsskridsko:
– Man får lite grann en fjällkänsla, öppna vidder med lång sikt. Sen är det fascinerande att komma ut i skärgården på vintern.
En isränna hejdar färden
Det visar sig att en isränna är bruten utanför Gråsjälören och hejdar vår framfart.
– Håll avstånd och vänta så ska jag kolla hur det ser ut, ropar Kari.
Efter en stunds rekognoserande hittar han tillsammans med gruppens andra ledare Lars en säker väg över.
Vi rundar Gråsjälören, Luleås närmaste ö och tar sikte på grannön Stensborg. Även om iskvaliten är mestadels god är det långt ifrån säkert att bara köra på. När vi närmar oss slutet av Stensborg blir isen märkbart sämre, fylld med luftbubblor som försämrar hållfastheten och Kari väljer att backa tillbaka en bit och runda udden längre ut. Efter en kort paus på Stensborg glider vi hemåt igen med Bergnäset på vår vänstra sida och tar sedan sikte på i Södra hamn och konstaterar att det blev en fin förmiddag på stadsfjärden.