2004 hade Björn Helgesson en tjänst som polis och brandkårspräst. Det innebar att han ofta följde med blåljuspersonal för att stötta personer som befann sig i svåra situationer.

Det var också på den vägen som han fick frågan om att åka till Thailand för att finnas som stöd till de människor som hade förlorat någon, och till de som inte visste om de hade förlorat någon.

Efter att han pratat med sin chef, krisgruppen som han ingick i, och sin fru, tog han beslutet att åka. Han tvivlade inte.

– Det var ganska kort tid mellan att de frågade till att jag behövde åka för att hinna med det första räddningsflyget från Sverige, säger Björn Helgesson.

Stora kontraster på plats

– När vi börjar flyga in är det någon som säger att man kan se flytande människokroppar i vattnet, om man tittar ut genom fönstret. När vi har landat sen så ser man att turistlivet fortsätter som vanligt på vissa ställen.

Han arbetade i Thailand i tio dagar och hans främsta uppgift var att finnas för de svenskar som drabbats på olika sätt. Framför allt befann han sig på en uppsamlingsplats för avlidna där han stöttade de som letade efter anhöriga bland de avlidna.

Ett före och ett efter

Vad känner du i de här stunderna, när du befinner dig i allt detta?

– Genom att jag jobbat med krishantering så har mitt mentala försvar utvecklats. Det kan låta konstigt, men det är en skillnad mellan att vara berörd själv och att vara hjälpare.

Han fortsätter.

– Då slår det här försvaret till som gör att jag både kan känna empati och vara närvarande, men samtidigt också ha en distans. Det är ett försvar som kan aktiveras och sen trappas ner.

23 personer från Örebro och Västmanlands län förlorade sina liv i flodvågskatastrofen.

Starta klippet för att höra om prästen Björn Helgessons insats på plats i Thailand.