I ett stort tält i Norrtorp utanför Kumla ligger högar med jord som bland annat innehåller tungmetaller. Tältduken ska hindra vind och vatten från att sprida lagret med smutsig jord som snart ska saneras – eller slutförvaras.
För när gammal industrimark nu börjar användas till andra saker, som att bygga bostäder på, måste giftig jord tas om hand. Till Fortum waste solutions anläggning i Norrby, kom förra året 156.000 ton förorenad jord.
– Vi märker att förfrågningarna ökar på att ta emot material och vi märker att det ofta är korta tidsperspektiv. En byggprocess har ett ganska pressat schema och det är bråttom, säger Andreas Åkerling, chef för miljökonstruktioner på anläggningen.
25.000 förorenade platser – men kan vara många fler
Behovet av att sanera mark är stort i Sverige. Enligt Naturvårdsverket finns det 25.000 platser där det är känt att marken är mer eller mindre förorenad, men det kan vara betydligt fler. Man vet att miljöfarlig verksamhet har funnits på minst 85.000 platser.
En del av jordmassorna går att rena och återanvända. Till exempel är större stenar ofta lätta att rengöra och kan bli del av nya byggprojekt.
Men själva jorden är ett problem. Ofta blir det för dyrt eller för svårt att få de små jordpartiklarna tillräckligt rena för att de ska kunna användas igen. Istället hamnar jorden i särskilda deponier för farligt avfall.
– Det är ett slutgiltigt förvar som man lägger den i. Du kan aldrig nyttja den igen där, säger Marie Carlberg, miljöteknisk rådgivare på Fortum waste solutions.
Stort intresse för nya metoder
Det finns nu en förhoppning om att de stora deponierna inte ska växa i samma takt framöver. En del metoder för biologisk nedbrytning används redan och nya metoder håller på att utvecklas. För det finns en tydlig efterfrågan på metoder som gör att mer av jorden kan komma till nytta igen.
– Det är ett stort intresse. Man tampas hela tiden mot den ekonomiska faktorn. Men jag upplever att det finns ett större intresse och ett större engagemang i att minska volymerna som hamnar på deponi, säger Andreas Åkerling.