Mark som ska saneras innehåller ofta en blandning av olika farliga ämnen. Särskilt tydligt är det i tätorter, där det är vanligt att olika typer av miljöfarliga verksamheter har avlöst varandra på samma tomt.

Men det finns farliga rester som mycket ofta dyker upp efter vissa typer av verksamheter:

Bensinstationer: Bly, petroleumkolväten. Här är många platser redan åtgärdade. 4.000 av landets nedlagda  bensinstationer sanerades 1997-2014, något som bekostades av drivmedelsföretagen.

Brandövningsplatser: PFOS har funnits i äldre typer av brandskum som har använts vid övningar på bland annat flygplatser.

Elektriska transformatorer: Rester av transformatorer dyker ofta upp på industriområden. I oljan som användes fanns PCB.

Glasindustri: Bly har använts när kristallglas har tillverkats. Även lösningsmedel och andra metaller är vanligt att hitta.

Grafisk industri: tryckfärgerna har innehållit olika miljögifter. Dessutom har tungmetaller och lösningsmedel använts.

Gruvor: särskilt vid äldre upplag av avfall vid gruvor där sulfidiska malmer har brutits finns miljöproblem. Det är gruvor där det bland annat kan finnas koppar, bly och zink i avfallsresterna.

Hamnar: Bly, organiskt tenn, PCB och olika rester från båtbottenfärger.

Kemtvättar: Klorerade kolväten (lösningsmedel) finns kvar i marken.

Kloralkalifabriker: Kvicksilver

Kvarnar: rester av bekämpningsmedel till betning av säd, till exempel kvicksilver.

Massa- och pappersbruk: Dioxin, metaller och lösningsmedel.

Plantskolor: Rester av bekämpningsmedel, som kvicksilver och DDT.

Skjutbanor: Bly

Träimpregnering: Där trä har behandlats mot röta brukar en hel del miljögifter finnas. Det handlar till exempel om krom, koppar, arsenik, zink, PAH:er och dioxin.

Källa: Naturvårdsverkets publikation ”Åtgärdslösningar – erfarenheter och tillgängliga metoder”, naturvardsverket.se, sgu.se och spimfab.se