– Det här är min mormor, och där är min kusin, och så är det jag och en bekant, säger Lillian och pekar på ett foto i familjealbumet.
På bilden syns familjen ute i trädgården i det som då kallades Ökna, en liten by med bondgårdar i gränslandet mellan Vivalla och Lundby, i början på 50-talet. Lillian Ivarsson växte upp där med sina syskon i föräldrarnas villa, och hon minns tiden med glädje. Hon berättar om en god stämning i grannskapet.
– Det var toppen. Vi brydde oss om varandra och vi var nästan som en stor familj kan man säga. Det var jättebra, säger Lillian Ivarsson.
Tvingades lämna Vivalla
När Lillian var 15 år började Vivalla bostadsområde byggas och då tvingades familjen lämna villan och flytta in till Örebro.
– Vi var ju tvingade, det spelade ingen roll. Vi ville bo kvar, men det gick inte. ”Nej, glöm det”, sa de. Det sitter fortfarande kvar det där, säger Lillian.
”Nu har jag kommit hem”
Nu har Lillian återvänt till sitt barndomsområde, där hon återigen får komma nära skogen och hålla på med trädgårdsarbete, något som alltid varit ett stort intresse.
– Och så har jag bra grannar. De är hur bra som helst. Nu känns det bra, nu har jag kommit hem till Ökna, eller nej Vivalla, säger hon och skrattar.