Termometern visar bara någon enstaka plusgrad i badvattnet vid bryggan i Hammar i Askersunds kommun. Ett högljutt klirrande hörs när isflaken slår mot varandra och mot Vätterns strand.

Där Carina Fransson tar sig i finns det öppet vatten efter att hon har gått några meter genom isbitar.

Egentligen hade hon hellre badat inomhus, men det finns ingen simhall i hela kommunen.

– Jag vill ha ett badhus för att det är bra för hälsan och alla åldersgrupper kan träffas och mötas där, säger hon.

”Strålande idé”

Ingen minns i dag när diskussionerna om ett badhus började, men klart är att det pratades om ett bygge redan på 1970-talet. Då skaffade många andra svenska kommuner sitt eget badhus, men i Askersund avstod man. Så sent som 2015 kallade de styrande Socialdemokraterna tankarna på ett badhus för ”en strålande idé”. Samtidigt konstaterade partiet att det saknades pengar.

– Det är många saker som vi inte orkar genomföra, som vi gärna skulle vilja genomföra. Badhuset är ett sådant exempel, säger kommunalrådet Per Eriksson (S).

För under senare år har Askersund gjort flera stora satsningar, bland annat på ett kulturcentrum. I en rapport från Kommuninvest, om vilka kommuner som investerade mest per invånare under 2015, hamnade Askersund på en tredje plats i landet.

Kostar miljoner

Ett badhus skulle dessutom kosta kommunen flera miljoner extra i drift varje år.

– Staden är från 1643 och vi har klarat oss utan badhus så långt, säger kommunalrådet Per Eriksson (S).

Så istället satsar de på billigare lösningar. De skolbarn som behöver lära sig simma får åka till badhuset i grannkommunen Hallsberg. Det kostar bara drygt 300.000 varje år för inträde, busshyra och hyra av simlärare.

De tittar också på att ge nya möjligheter att simma utomhus på vintern.

– Vi ska försöka iordningställa så att vår sommarbadplats här i Askersunds tätort också ska kunna vara vinterbadplats för kallbad. Det blir utan tak alltså, och Vätterns vatten, säger Per Eriksson (S).

”En fråga är aldrig död”

När vinterbadaren Carina Fransson var barn tävlingssimmade hon. Men hon fick sluta när hennes föräldrar inte klarade av att köra henne till två träningspass om dagen i simhallen i Motala, 4,5 mil från Askersund. Redan då diskuterades ett badhus i kommunen.

Sedan flyttade hon till Stockholm.

Och när hon återvände till Askersund efter 30 år upptäckte hon att samma diskussion pågick fortfarande.

– Ingenting har hänt. Man står på samma ställe och stampar. För mig känns det som kommunen inte lyssnar riktigt på vad invånarna tycker, säger Carina Fransson.

I nära 15 år har badhusföreningen, där Carina Fransson är en av ledamöterna,  kämpat för en simhall. Men nu har de slutat att arrangera möten. Flera av medlemmarna känner sig uppgivna.

– Det är det vi har blivit, ärligt talat, säger ordföranden Bo Sylwan.

– Vi kan ju ta fram hur mycket information som helst, men vi kommer ingenstans så länge man säger att man inte har pengarna för ett driva ett badhus.

Men kommunens högsta ledning räknar med att frågan kommer att komma upp igen. Kanske om tio år.

– En fråga är aldrig död. Den vilar bara. Och så tycker jag att det är med badhusfrågan, säger kommunalrådet Per Eriksson (S).

Vassa isflak

Vid Vätternterassens brygga vid Hammar i södra Askersunds kommun går det inte att ta sig i vattnet via badstegen längre. De vassa isflaken ligger alltför tätt. Istället har Carina Fransson tagit på sig strumpor för att kunna ta sig över de hala stenarna vid strandkanten. Det tredje vinterdoppet på två dagar kräver god balans.

Efter några minuters simmande kliver hon tillbaka genom issörjan och vassruggarna och kommer upp på land igen.

– Det kändes skönt och uppfriskande. Men det är lite omständligt. Det skulle nog vara bättre med ett badhus.