Det börjar redan på 1970-talet. Elisabeth Rachlew är lärare vid Uppsala universitet och håller en kurs i Örebro. Efteråt börjar en av eleverna ringa henne, och hon minns hur hon letade efter bilder i skolkatalogen för att försöka ta reda på vem han var.

– Jag mindes honom inte ens. Plötsligt ville han träffa mig och det ville inte jag. Men han fortsatte försöka. Det hjälpte inte att jag sade ifrån, säger hon.

Elisabeth minns första gången hon polisanmälde honom.

– Enda reaktionen var att jag fick ett brev med en adress till kvinnojouren. 

Flyttade utomlands

Åren gick. 1975 flyttade hon utomlands.

- Då slapp jag honom i fem år. Men på 1980-talet hittade han mig igen när jag bodde i England, efter att jag varit med i ett svenskt tv-program.

Elisabeth berättar att hon polisanmälde mannen flera gånger, utan resultat. Trakasserierna fortsatte. Enligt mannen själv var han förälskad i Elisabeth och menar att hon gjort upprepade inviter, ibland förklädd och iförd peruk. Vid ett tillfälle säger han att han såg henne dansa striptease på Hamnplan i Örebro. 

– Att han är sjuk är det ju ingen tvekan om. Och det är ju just därför jag hela tiden varit orolig för att allting ska eskalera, säger Elisabeth.

En mardröm

Hon beskriver vardagen under alla år som en mardröm. En vardag där hon, före mobiltelefonernas tid, levde med att ha sin fasta hemtelefon utdragen, så att även nära och kära hade svårt att nå henne. Ofta bad hon sina doktorander kolla så att ingen väntade utanför efter jobbet. Sedan gick hon fort hem, med dörrnyckeln redo i handen. Alltid orolig, alltid med en blick över axeln.

Mellan 2008 och 2016 upphörde trakasserierna. Äntligen, tänkte hon, var allt över. 

- Men sedan var jag på Nobelfesten och syntes i TV. Då började han igen. 

500 kontaktförsök på ett och ett halvt år

I april i år dömdes mannen i Örebro tingsrätt för olaga förföljelse. Under ett och ett halvt år, fram till maj 2018, har han ringt Elisabeth vid minst 500 tillfällen och dessutom skickat sexuellt ofredande mejl.

– Det är svårt att räkna alla gånger han ringt eftersom jag inte svarat. En del mejl har jag haft kvar, andra har jag genom åren slängt. Nuförtiden har jag i alla fall en mobil med ett nummer han inte fått tag på. Och på jobbet ber jag en kollega svara först, på alla samtal som går till mig.

Vid rättegången deltog Elisabeth via videolänk.

”Frågade om jag varit prostituerad”

– Jag orkade inte träffa honom ansikte mot ansikte. Det var jobbigt ändå att sitta där och höra honom prata och få frågan om jag varit prostituerad, och om jag verkligen varit tillräckligt tydlig med att jag aldrig velat ha en relation.

Mannen bedöms ha en allvarlig psykisk störning och dömdes till rättspsykiatrisk vård. Han är inte tidigare dömd för brott. Återfallsrisken bedöms som medelhög och tingsrätten konstaterar: ”De gärningar som utgjort den olaga förföljelsen är sedda var och en för sig av lindrigt slag”. Vården förenas därför inte med någon särskild utskrivningsprövning – något som Elisabeth reagerar kraftigt emot.

Vågar inte tro att det är över

Ofredande ger högst fängelse i ett år, konstaterar tingsrätten, vilket innebär att alla gärningar som är utförda före 2017 är preskriberade.

– Det innebär ju att hans straff blir väldigt kort. Jag vågar inte heller tro att det är över. När han släpps ut igen kanske han bara fortsätter som förut, säger Elisabeth.

Hennes råd till andra förföljda kvinnor är att ligga på polisen tills de agerar.

– För mig hjälpte det inte förrän nu, och jag är glad för att polisen i Örebro och åklagaren till slut tog tag i det. Polisen bad till och med om ursäkt för att jag tvingats ha det så här under så lång tid.