Hennes far drev ett reseföretag och när Europa öppnades upp efter kriget ville han få svenskar att resa utomlands. Till en början med buss, men senare kombinerade resor med båt, buss och flyg. Från mitten av 50-talet var det alltmer flygresorna som tog över.

Karin var 17 år när hon började som air guide och charter var det nya sättet att resa.

– Besättningen var engelsktalande och eftersom resenärerna inte var så språkkunniga behövdes någon som kunde visa kunderna hur det skulle gå till, och spänna fast dem i sätena, berättar hon.

Karin fick även följa med sin pappa ut i Europa och Nordafrika när han skulle kontraktera hotell, så hon blev tidigt resvan.

Flera mellanlandningar

De flög med små plan och fick mellanlanda flera gånger på väg till södra Europa.

– Flensburg var ett ställe jag kommer ihåg där man landade mitt ute på fältet och så kom det tankbilar och fyllde på, och så fick man en bensträckare, innan vi fortsatte söderut igen, berättar hon.

Ombord på planet var det servering.

– På en första etappen fick de kaffe och wienerbröd, sedan fick de kyckling och någon dryck. Jag tror det var öl, säger hon.

Sol- och badresenärer

De flesta charterturister reste för att få uppleva sol och bad.

– Men några ville också delta i utflykter och se sig omkring, berättar Karin.

Turister var inte vanligt då, särskilt inte i större grupper.

– Så vi var välkomna överallt, berättar hon.

Arbetade på resebyrå

Efter åren som air guide fortsatte Karin i resebranschen och arbetade på resebyrå under resten av sitt yrkesliv, bland annat i Örebro.

Hon har också rest mycket med charter själv under åren, ofta till Alicante.

– Man kan inte undgå att se vilket busliv de har för sig ombord. Men flygpersonalen håller det strikt. Och man känner sig välkommen som turist fortfarande. Eller igen, säger hon.