– Eftersom jag jobbar på socialtjänsten och har kollegor som talar om Örebros nya fina tillnyktringsenhet, så kan jag inte riktigt förstå varför man då sätter folk i arrest istället för att köra dem till tillnyktringsenheten, säger Angelita Nooni som tidigare var gift med den avlidne mannen.

– Vi har möjlighet att ta emot fler, vi har platser för det och det måste säkerligen vara så att flera stycken skulle ha glädje av och behöva medicinsk övervakning, säger Åsa Magnusson, verksamhetschef på Beroendecentrum vid Universitetssjukhuset i Örebro.

Hade Angelita Noonis exman först körts några hundra meter extra till Universitetssjukhuset i Örebro kanske utgången av det drama som utspelades i Örebropolisens arrest i slutet av maj kunnat se annorlunda ut.

Upptäcktes vid förhör

I samband med att förhör ska hållas, hittas den 45-årige mannen som legat inlåst för tillnyktring i arresten av jourutredaren. Mannen andas inte, är blek och bredvid munnen syns en rödfärgad uppkastning. Kombinationen alkohol och tabletter konstaterades senare vara dödsorsaken enligt rättsläkare.

Men polisen menar att man följt rutinerna och har gjort en bedömning huruvida mannen var i behov av vård eller inte.

– För det första avgör ju personalen själva – ibland åker man ju direkt ner till TNE (tillnyktringsenheten) – om man ser att personen är så pass berusad. Men om man inte har gjort det så gör man en prövning här inne och då är det förmannen som prövar, tar kontakt med sjukvården och säger att det här ser vi och den här informationen har vi fått av den här som vi kommer in med, säger Annika Laestadius som är chef för lokalpolisområde Örebro och fortsätter:

– Det är ju inte alltid man får information, men ibland får man det och så har man en dialog med sjukvården om vad de tycker. Oftast säger de: ”Ja, det räcker med att ni har tillsyn på honom eller henne”. Det skall vara tillräckligt. Men i det här fallet har det tydligen inte varit tillräckligt.

”Tillsynen måste fungera”

Mannens anhöriga och Angelita nöjer sig inte med polisens svar. De ifrågasätter personalens medicinska kunnande och det otydliga ansvarsförhållande som råder. En detalj Angelita ifrågasätter är det som bekräftas av tillsynsprotokollet. Mannen har legat på mage i samma ställning i cellen hela tiden. I förhör med personalen framgår det att man vid tillsynen varje kvart sett ryggen höjas och sänkas och hört snarkningar.

– Den tillsynen som tillhör ska vara perfekt fungerande. Som jag brukar tänka när man blivit opererad eller så, så hamnar man ju inte på uppvakning utan tillsyn. Någon kommer in och tar blodtrycket, de kollar att man är okej och även om man sover så tar de i en och känner. Här har man uppenbarligen inte gjort det. Man har bara sett att han har legat i samma ställning i alla timmar och det tycker jag inte känns bra, säger Angelita.

Hon får medhåll av chefen på Beroendecentrum och polisens områdeschef, som ser en risk med bristen på medicinskt kunnande hos personalen vid arresten.

– Jag tror ju att det är viktigt att man på något sätt att bedöma vilka som skulle kunna vara föremål för ytterligare medicinsk bedömning, annat än den polisen själv gör, säger Åsa Magnusson.

Kan det vara aktuellt att se över kompetensen som finns?

– Det här är en diskussion vi haft länge att vi inte har tillräckligt hög sjukvårdskompetens inom polisen och får vi inte den här kompetensen på plats i våra arrester, så måste det landa på sjukhus och flera i framtiden säger Annika Laestadius.