Gad Rausing hade en vision när han och hans bror ärvde Tetrapak av sin far, grundaren Ruben Rausing. Det var att när det som förvarades i papperskartongerna man tillverkade var slut så skulle också förpackningen försvinna.
I en intervju i Tekniskt Magasin 1969 framgår det att Tetrapak fått mycket kritik för att förpackningarna allt oftare skräpade ner i naturen.
– Målet för varje förpackning är ju att den ska hamna på soptippen och inte i en skogslänta, även om det blir så ibland, säger han i intervjun.
Bedrev omfattande forskning
Men trots det så stämmer inte den allmänna meningen på den tiden att det skulle ta en generation innan de oönskade förpackningarna förmultnade.
Anledningen till att han visste det var den omfattande forskning som han bedrev tillsammans med andra på Stockholms Universitet. Han lät också förpackningarna ligga i en bur på taket och förmultna i solen, och när han fick frågan om hur lång tid det tog för en kartong att försvinna helt hade han svar på tal:
– Den tiden räknas i månader och inte i år, sa han barskt till både tv-publik och reporter Erik Bergsten.