Begravningsplatsen fylldes under torsdagen av ett hav av människor. Det var familj, vänner, grannar och klasskamrater från campus Risbergska som ville ta ett sista farväl.

– Hon var en varm och inkluderande person, säger hennes bror till SVT.

Han berättar att Selma jobbade med humanitär hjälp i hemlandet Bosnien och Hercegovina.

– Hon brydde sig väldigt mycket om personer med funktionsnedsättningar. Men när hon kom till Sverige så var det svårt för henne att hitta jobb i den branschen. Det var därför hon pluggade till undersköterska.

Brevet till väninnan

Hennes bror berättar att hon var beläst och kunde läsa två böcker i veckan. I ett brev till sin väninna i Bosnien och Hercegovina skriver hon en poetisk text om livet och hur hon såg på lycka.

– Brevet beskriver hur hon var som person, säger hennes son.

”Vi alla söker efter lycka, med mer eller mindre styrka och uthållighet. Lyckan som finns hos människor i min närhet gör även mig lycklig. När du hittat lyckan måste du bevara den.

Jag är uppfostrad att ta vara på varje människas framgång och framsteg. Men också tron om att min och andras framgångar och framsteg kan ge tillbaka till världen. Och jag är övertygad om att det vi bidrar med, hjälper världen att fortsätta växa. Vi kommer aldrig kunna försämra världen utan bara bidra till att den blir bättre”.