Det Sveriges geologiska undersökning (SGU) nu ska ta fram påminner om hur fingeravtryck fungerar, men nu på dioxiner. Via avtrycket kan man bland annat se om gifterna kommer från tidigare klorblekning vid pappersbruk, träimpregnering eller nuvarande förbränningsprocesser av olika slag.
– Det är svårare att fastställa källorna i vatten än på land. I vatten har man en omblandning. Sediment i Vättern kan till exempel ha förorenats från många olika källor, säger Sarah Josefsson, statsgeolog på SGU.
– Det kan vara en industri på land, eller en på andra sidan stranden eller nedfall från förbränning långt ifrån, tillägger hon.
Ingår i Sveriges miljömål
SGU håller även på med en annan utredning om vilka olika miljögifter som gömmer sig på Vätterns botten. Men det räcker inte. Ska man klara Sveriges miljömål till 2030 behöver man även veta var de stora punktkällorna finns.
– Om vi inte vet vilka källorna är så går det ju inte att åtgärda dem. Och åtgärda dem måste vi göra, säger Sarah Josefsson.
Dioxiner är väldigt svåra att bryta ner och stannar därmed kvar länge i miljön.
– Generellt har industrierna lyckats optimera processerna och har mer rening, så utsläppen har minskat, säger Sarah Josefsson.
Dioxiner
Dioxiner är en grupp av ämnen och totalt finns 210 olika föreningar. De bildas både oavsiktligt vid till exempel bil- och husbränder men också i samband med olika typer av industriell förbränning, bland annat vid avfallsförbränning.
Dioxiner är långlivade och bland de giftigaste ämnen människan känner till. De ger bland annat upphov till cancer, påverkar hjärnans utveckling, stör fortplantningen och kan föras över från mamma till foster och via bröstmjölk.
Dioxin ansamlas i levande organismer och kan föras vidare upp i näringskedjan. Människor får i sig mest dioxin via maten, främst från fisk, kött och mejeriprodukter.
Ämnena är fettlösliga och mycket svåra att bryta ner.
Ett av Sveriges etappmål för miljön är att punktutsläpp av dioxiner ska vara kartlagda och minimerade senast 2030.
Kartläggningen av dioxiner i Vättern och Bottenhavet är ett led för att nå etappmålet. Projektet ska pågå till 2027.
I projektet samarbetar Sveriges geologiska undersökning, SGU, Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), som också projektleder. Det finansieras av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag.
Källa: Sveriges miljömål och SGU
