I går berättade Tvärsnytt om örebroaren Jimi Fritze som efter en hjärnblödning kom till Sahlgrenska i Göteborg. När han, oförmögen att kommunicera själv, låg på sjukbädden hörde han läkarna förklara för hans anhöriga att han skulle dö.

Pratade över huvudet

Därefter ställde de även frågor till de anhöriga om organdonation. Bertil Andersson arbetar som donationsansvarig läkare i Västra götalandsregionen och han säger att frågan om organdonation absolut inte ska ske i närheten av patienten.

– Man gör det i ett anhörigrum där man sitter under lugna förhållanden. Helst tillsammans med ytterligare någon anställd, som en sjuksköterska eller undersköterska. Man ska också försöka att lämna ifrån sig jourtelefonen om det är möjligt, förklarar Bertil Andersson.

Är det här rutiner som alla känner väl till?

– Ja, det är det, säger Bertil Andersson.

Han förklarar att det krävs två undersökningar av hjärnans centrala nerver för att kunna konstatera att en person är hjändöd. Detta är rutin och om patienten, som i Jimi Fritzes fall, fått lugnande medel ska också hjärnan röntgas två gånger.

Hörseln lämnar kroppen sist

Enligt Bertil Andersson är det inte läge att börja prata om organdonation förrän den första av de här undersökningarna är gjorda.

– Jag brukar fråga anhöriga om de diskuterat organdonation tidigare överhuvudtaget. Bara så att de är förberedda på att jag ställer den definitiva frågan efter den andra undersökningen, säger Bertil Andersson.

Sahlgrenska universitetssjukhuset vill i nuläget inte kommentera händelsen. Detta eftersom inspektionen för vård och omsorg (IVO) nu utreder anmälan som Jimi Fritze har gjort mot sjukhuset.