I en sandgrop träffar vi Tommy Karlsson från Länsstyrelsen i Östergötland. Han är biolog och samordnare för Åtgärdsprogram för hotade arter.

”Det ser ganska illa ut för vildbin och humlor”

– Ja för bin och humlor ser det ganska illa ut faktiskt, säger Tommy Karlsson.

Vad beror det på?

– Det beror framförallt på de stora förändringar vi har gjort i odlingslandskapet det är mycket mer ensartad mark. Det finns inte så mycket kvar av de här kantzonerna, de här blommande marker, som de här arterna behöver, säger Tommy Karlsson.

För att rädda flera av dessa arter gör länsstyrelsen flera insatser i miljön. Det handlar om att skapa boplatser och öka tillgången på föda för vilda bin och andra pollinerande insekter.

Hjälper de här åtgärderna som länsstyrelsen gör?

– Det krävs insatser på många olika nivåer både lokalt på de här enskilda platserna, men även mer generellt, att man till exempel anpassar vägkantsskötsel, för att få mer blomrika miljöer, säger Tommy Karlsson.

Här ges tre tips på vad DU kan göra för att gynna de vilda pollinerande insekterna:

Åtgärder har gett effekt

– Vi har gjort uppföljande inventeringar efter liknande åtgärder som vi tittade på idag; schaktning och utplantering av blommor. De visar att de verkligen är effektiva. Hotade solitärbin som vi vill gynna hittar ofta snabbt till de miljöer vi skapar åt dem, säger Tommy Karlsson.

Speciella åtgärder för 25 arter

För 25 av de utrotningshotade arterna finns speciella åtgärdsprogram, då situationen mycket allvarlig. Länsstyrelserna arbetar med särskilda insatser för att rädda dessa arter. Samtidigt minskar flera av de vanliga arterna berättar Tommy Karlsson.

– Studier av humlor i åkerlandskapet visar att mångfalden var betydligt större 50 år bakåt i tiden, säger han. 

Utöver bin och humlor finns en mängd andra pollinerande insekter.

– Till exempel fjärilar, blomflugor och skalbaggar. Det är en stor mångfald av blombesökande insekter som samtidigt pollinerar när de hämtar sin mat i blommorna, säger Tommy Karlsson.

En av de hotade vildbina är stortapetserarbi, den samlar sin pollen främst från växten väddklint. Den är känd från cirka 15 platser på slätten mellan Linköping, Mjölby och Motala.

Hör i klippet: Varför arten heter just stortapetserarbi