Linnéa Rathsack berättar att hon, hennes sambo och deras lille son Vilgot låg och sov när det smällde. De flög upp och såg att fönstret till balkongen hade krossats. De tog sig snabbt ut med Vilgot, som var rätt oberörd av uppståndelsen.

– Vilgot märkte knappt av det, så det var skönt att han inte brydde sig så mycket, säger Linnéa Rathsack.

I trapphuset var det desto rörigare efter smällen.

– Folk sprang omkring och visste inte vad de skulle göra. Sen hörde jag bara ”utrym för i helvete”. Vi tog det allra nödvändigaste och gick ut och väntade.

När hon nu väntar på att få gå in i lägenheten igen säger hon att det är en konstig känsla att se spåren av explosionen.

– Känslan är att de har bombat vår borg, vårt hem. Det känns som Syrien. Det ska inte kunna hända här.

Under natten har de sovit hos Linnéas mamma. De hoppas snart kunna bo hemma igen, men vet inte när det kan bli.

– Vi får se, vi har hört att väggar är spruckna och allt möjligt. Det kommer ta tid att lösa alla fönster.