”Det är ju inte lätt att tycka om djur när man arbetar på ett slakteri. De själva pratar om att det har ett djurskydd, men i slutändan följs det inte. De säger bara att 'olyckor händer alltid'. Men de här olyckorna händer om och om igen. Och så suddas det mer eller mindre bort.”

”Jag har fått höra att jag är lite petig och lite larvig för att jag bryr mig om djuren. Jag har känt mig som att jag är ganska ensam om att bry mig. Men jag tycker att om vi nu ändå äter kött i det här landet så måste djuren behandlas väl. Om man märker att djuren inte behandlas väl så måste man ta tag i det och leta reda på orsaken. Men det gör man inte alltid, upplever jag.”

”Många som jobbar på slakteri tycker nog att det är hemskt när det händer såna här saker, men de flesta väljer nog att blunda. Man törs inte och vet inte hur man ska förhålla sig till situationen. När jag reagerade fick jag höra att 'jag ska inte lägga mig i, det är inte min sak, det finns andra som ska ta tag i det där.' Men när andra inte gör det då känner man sig hjälplös. Man vet inte riktigt vart man ska vända sig.”

”Man försöker nog följa lagen, men det funkar inte. Det är för mycket djur i burarna och de sitter väldigt länge i burarna, på bilarna, utan vatten. Och det är alldeles för långa resor för dem. De mår inte bra.”

”Det här är ett känsligt område. Väldigt känsligt. Vad har jag har fått erfara så känns det som att... vad ska man säga... djurskyddet försöker man kanske följa, men följs det inte så okej, då försöker vi glömma det och så går vi vidare. Och så får vi hoppas att det inte händer igen. Det blir lite uppståndelse, men sedan händer det i alla fall ingenting till det bättre. Det har nog med pengar att göra.”

”Jag tycker att veterinärerna skulle ha mer makt. Mycket större möjligheter att gripa in. Och sedan ska de ha stöd från sin arbetsgivare. De ska inte bli motarbetade. För om de blir motarbetade från högre instans då drar de sig nog från att göra något. Jag tror också att fler människor som jobbar på slakterierna måste uppmärksamma när det har gått illa till. Man kan ju vara anonym, men man ska ha möjlighet att gå till veterinären och berätta. Men då måste man ju veta att veterinären har makten att åtgärda det här.”

Den intervjuade personen har valt att vara anonym.