Undersköterskan Therése Mechlenburg kastades in i intensivvården. I videon berättar hon ärligt om skräcken, maktlösheten och glädjen på covid-19-avdelningen. Dramatiska scener inifrån sjukhuset. Foto: Tina Enström

”Det var som att kasta sig in i en actionfilm”

Uppdaterad
Publicerad

Hon hade aldrig arbetat med intensivvård tidigare. Hon fick ingen introduktion. Med bara två dygns varsel fick hon byta arbetsuppgifter och vårda svårt sjuka covid-19-patienter kopplade till respirator. – En patient skulle vändas till bukläge och sköterskan var upptagen. Så jag tog upp telefonen och googlade ”intensivvård” och ”bukläge”, säger undersköterskan Therése Mechlenburg.

I vanliga fall får man en introduktion och en tydlig överlämning. Men läget var kritiskt. Antalet covid-19-patienter som behövde intensivvård ökade i snabb takt i Östergötland och Vrinnevisjukhusets ledning bestämde sig för att göra om dagkirurgen till en tillfällig covid-19-avdelning med bara två dygns varsel.

En patient får lämna intensivvårdsavdelningen och personalen tar ett tårdrypande farväl och hurrar när sjukhussängen rullar vidare till vårdavdelningen. Se mer i videon ovanför. Foto: Therése Mechlenburg

”Jag var rädd”

– Det var som att kasta sig in i en actionfilm. Det gick inte att förbereda sig. Och vi hade inget val. Jag hade sett ett reportage från intensivvården i Italien och var rädd, säger undersköterskan Therése Mechlenburg.

Hon har filmat vardagen på avdelningen i SVT Nyheter Östs videodagbok som du hittar här. I reportaget här ovanför berättar hon om skräcken för att själv bli sjuk och vårdas av kollegor.

Jan ”Hjalle” Hjalmarsson har varit kopplad till respiratorn i flera veckor, men nu börjar orken återvända och glädjen får honom att sängdansa i sjukhussängen – fortfarande kopplad till respiratorn. Se hans glädje i videon ovanför artikeln. Foto: Therése Mechlenburg

”Man är så utlämnad“

– Man är så utlämnad och vården är så intim. Jag var väldigt rädd för det och vi pratade mycket om det, berättade för varandra hur vi ville bli vårdade om det skulle hända oss, säger hon.

Hon berättar också om stressen när patienter mår sämre, börjar hosta slem, får sämre syresättning och snabbt behöver åtgärder. Trots att hon var omgiven av kunniga och erfarna intensivvårdssjuksköterskor kände hon sig många gånger liten och maktlös.

– Jag har ju inte jobbat med intensivvård tidigare och här gällde det ju att agera snabbt, trots att jag i början inte kunde rutinerna, säger Therése Mechlenburg.

Narkossköterskan Riitta-Leena Jönsson och undersköterskan Therése Mechlenburg jobbade tillsammans det allra första arbetspasset på snabböppade covid-19-avdelningen. ”Det var väldigt förvirrande. Och vi var rädda.” Se mer i videon ovanför. Foto: Therése Mechlenburg

”Jag vill inte ens tänka tanken”

Nu har den tillfälliga covid-19-avdelningen stängts ner, men sjukhussängar och utrustning står redo.

– Vi är redo att öppna igen om det behövs. Allt hänger ju på hur människor väljer att leva sina liv de närmaste månaderna. Om man börjar slappna av och känner att man inte behöver vara försiktig. Då är vi kanske där igen. Fasan är ju att behöva öppna den här avdelningen igen. Jag vill inte ens tänka tanken.

Hör Therése berätta om dramatiska ögonblick – men också om guldstunderna som fick henne att orka – i videon här ovanför.  Där kan du också se de mest dramatiska klippen ur videodagboken.

I SVT Nyheter Östs videodagbok hittar du alla videoberättelser, filmat av Therése Mechlenburg på Vrinnevisjukhusets covid-19-avdelning D-IVA.

Hör undersköterskan Therése Mechlenburgs berättelse om de dramatiska månaderna på nya coronaavdelningen i videon här ovanför. Foto: Tina Enström

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Coronaviruset i Östergötland och på Gotland

Mer i ämnet