1. Asatro är ursprungligen ett något föråldrat samlingsbegrepp för den religiösa föreställningsvärld som folk trodde på innan kristendomen fick fäste i Norden. Begreppet som sådant börjar användas under 1800-talet och bands samman med nationalromantiska föreställningar. Moderna forskare föredrar idag begrepp som fornskandinavisk religion eller fornnordisk religion.
2. Modern asatro är ett begrepp som refererar till personer som av olika ideologiska och religiösa grunder försöker återskapa den religionen. Oftast baserar man sig på texter som de isländska Edda-texterna och andra beskrivningar av fornnordisk religion. Begreppet är även inom dessa rörelser kontroversiellt och en del föredrar begrepp som ”forn sed” eller ”nordisk hedendom” istället för ”asatro” medan andra ser ”asatro” som den mest genuina termen.
3. Modern asatro är liksom sina historiska förlagor polyteistisk, i alla fall i praktiken, sedan kan anhängare av religionen ha olika uppfattningar om hur verkliga gudarna är eller om de är en del av ens inre eller en del av en större enhet. De viktigaste gudarna är: Oden, Tor, Freja och Frej. Samtidigt finns det många som intresserar sig för mindre kända gudar och väsen.
4. I Sverige är de största organisationerna för asatro och nordisk hedendom: Nordiska Asa-Samfundet och Samfundet Forn Sed. Nordiska Asa-Samfundet och Samfundet Forn Sed har enligt egna uppgifter runt 600 respektive 400 medlemmar.
5. En återkommande kontroversiell fråga inom asatron har varit frågan om kulturell och etnisk identitet och bruket av fornnordiska symboler bland högerextrema rörelser. Samfundet Forn Sed tillhör en tydligt anti-rasistisk gren av nordisk hedendom, Nordiska Asa-Samfundet har varit mer öppna för nationalistiska, och ibland etniska tolkningar, även om det inte handlar om en rasistisk tolkning och man försöker på ett annat sätt än Samfundet Forn Sed förhålla sig neutral i politiska frågor.
6. Någon större demografisk studie av antalet anhängare av asatro i Sverige har inte gjorts och många ”asatroende” eller hedningar tillhör troligen inte de etablerade samfunden, dock förefaller det vara ett tusental organiserade hedningar i någon form i Sverige.
Källa: Fredrik Gregorius