Varje år kommer runt 1 500 djurskyddsinformationer till länsstyrelserna. Det handlar om ärenden där Livsmedelsverkets veterinär hittat skador eller anmärkningar på djuren som kan tyda på brister i djurskyddet hos djurhållaren eller transportören.

Transportskador

Det handlar till exempel om skador som orsakats för att djur transporterats i för låg takhöjd. Vid en djurskyddskontroll på Skövde slakteri under 2020 upptäckte veterinären en stut med färska ryggskador.

”Ett ytligt skavsår mitt på ryggen över ryggraden ca 10 cm långt och 2 cm brett samt mindre, lite djupare skavsår längre bak på korsryggen. Skadans utseende och placering var förenlig med den typ av skador som uppstår när nötkreatur transporteras eller står/går i stallutrymmen med för låg takhöjd,” skriver veterinären.

Till Skövde slakteri anlände det under 2020 också 20 grisar med blödningar på framsida lår. I informationen som skickades till Länsstyrelsen i Östergötland står det att skadorna sannolikt orsakats i transporten.

”Efter samtal med transportören så kom det fram att vid pålastning på transport fanns det ett mellanrum i golvet vid pålastningsutrymmet där hen sett flera grisar trampa ner långt med benen,” skriver veterinären på slakteriet.

Svansbitna grisar

Om grisarna hålls i en sysselsättningslös miljö kan svansbitning uppstå. När grisarna saknar att utföra sitt naturliga beteende finns en ökad risk att de börja bita på varandras svansar. Det uppstår skador, som kan bli inflammerade. Då svansen har förbindelse in mot ryggraden kan infektioner bildas utmed ryggraden, som ger bölder. I ryggraden går också nervsystemet, vilket betyder att det blir väldigt plågsamt.

I en information efter besiktning av en gris står följande: ”Hade en kraftig, oläkt svansskada. Svansen var röd och svullen och såret – som var öppet och omfattade ca 4 cm av svansens nedre del – var nekrotisk, det vill säga hud och underliggande vävnad hade dött”, skriver veterinären.

Till Ugglarps slakteri anlände förra året tio grisar med svansskador i olika form.

”En del av dem 10 slaktsvin hade avläkta svansskador med korta svansar, och en del hade svansskador med rinnande sekret. Svansskadan hos ett slaktsvin av dem var i form av ett öppet inflammerat sår”, skriver veterinären som gjorde besiktningen.

Förvuxna klövar

Klövarna på djuren, behöver klippas om de inte slits ner naturligt. På djupa ströbäddar tenderar klövarna inte slitas ner och när de blir för långa påverkas leder och rörelse hos djuren.

En veterinär på ett slakteri beskriver de förvuxna klövarna på en tjur:

”Klövarna hade börjat växa uppåt och klövhalvorna över varandra. På frambenen hade tjuren börjat skjuta vikten bakåt på klövarna vilket ger en ökad belastning av leder och ligament då ledvinklarna förändras. Tjuren gick försiktigt och något stapligt vid rörelse.”

Till scan skriver en annan veterinär om en tjur med förvuxna klövar:

”Klövarna var så långa att det påverkade tjurens rörelsemönster samt benställning. Utebliven eller felaktig klövvård orsakar en onödig smärta för djuren.”

Förorenade djur

Förorenade djur delas in i olika skalor, beroende på mängden smuts. Om ett djur är riktigt smutsigt bildas gödselpansar. Det betyder att gödslet fått möjlighet att ansamlas på djuret under en längre tid, det skapas genom lager på lager. Det blir nästintill omöjligt att slakta en sådan kropp hygieniskt. Pansaret gör även att det blir svårt för djuret att röra sig, det är tungt och kan dra i pälsen på djuret. Det kan skapa brännskador, inflammationer i huden. Djuren har även svårare att hålla värmen, då pälsen inte kan torka på ett normalt sätt.

En veterinär beskriver sin inspektion av 14 djur, nötkreatur som var gödselförorenade:

”Föroreningarna är i huvudsak lokaliserade till bröstkorgens och bukens undersida och mittlinje, lår samt framknän. Föroreningarna var intorkade och bedömdes ha byggts upp under en längre tid baserat på deras omfattning och utseende”, skriver veterinären.

En annan veterinär skriver såhär till länsstyrelsen efter att 21 lamm var förorenade med äldre gödsel:

”Pälsen på dessa var kraftigt förorenade djuren var tovig av ingrodd smuts/gödsel på bakdel. Det fanns utbredda områden med gödselpansar på bakdel och buk/bröst. Förutom att vara ett livsmedelhygieniskt problem är gödselföroreningar i denna utsträckning ett djurskyddsproblem då det kan ge klåda, eksem och gödselbränna”, skriver veterinären.

Högdräktiga djur

Gränsen för nötkreatur går vid 28 dagar. Djuren får alltså inte transporteras närmare 28 dagar före kalvning. När djuren närmar sig kalvning luckras bäckenfogarna upp och kon blir instabil, vilket försvårar för kon att hålla balansen under en transport. Varje transport innebär stress för djuret vilket också kan utlösa en för tidig kalvning.

En veterinärinspektör skriver såhär när han besiktade tre högdräktiga kvigor på ett slakteri:

”Korna bar på var sin stora bruna kalv av köttrastyp. Kalvarnas längd från hjässan till svansroten uppmättes till 98 cm, 108 cm och 112 cm. Vikten på kalvarna var 34 kg, 40 kg resp. 44 kg. Placentomens diameter låg runt 9 cm, vissa mätte 8 cm, vissa mätte 14 cm i diameter. Alla kalvar hade en fullt utvecklad päls.”

En annan veterinär skriver såhär i ett ärende som rör en kviga:

”Fostret hade genombrutna framtänder och var fullt behårad med normal kalvpäls. Den veterinära bedömningen av dessa fynd är att det inte kan utesluta att kon haft mindre än 28 dagar till beräknad kalvning.”