Det har konstaterats vara ett så kallat tsantsa, ett rituellt föremål som användes av ursprungsbefolkningen Shuar i de västra delarna av Amazonas regnskogar i Ecuador och Peru.

– Jag bedömer det som äkta tsantsa. Det finns en hel del detaljer i själva tillverkningssättet som pekar på det. Den nästan svarta huden och att det finns lite rester av fett, hår i näsan och sådant, säger Adriana Munoz.

Trofé med magisk kraft

Det handlade om att hindra den döde fiendens onda ande att orsaka skada. Genom att skära av fiendens huvud och under invecklade rituella former så tog man över den dödes kraft och fick dessutom en prestigefull krigstrofé.

Men så småningom tappade trofén sin magiska kraft.

– Ett tsantsa-huvud skulle begravas eller slängas efter åtta år, förklarar Adriana Munoz.

Huvuden blev handelsvaror

När européerna kom till Sydamerika fick huvudena en ny betydelse.

– De blev en vara som museer och privatsamlare ville ha. De blev handelsvaror och en del av det kapitalistiska systemet, säger Adriana Munoz.

Detta gjorde att huvudjakten ökade i omfattning.

Hur vanligt är det med sådana här huvuden i Sverige?

– Sedan jag blev involverad med huvudet i Motala så har jag fått kännedom om fem huvuden till här i Sverige som är i privat ägo. Det överraskade mig.

Ecuadors regering förbjöd huvudjakt på 1960-talet.