Martin Andersson, 26, har en utvecklingsstörning. Han blev av med aktivitetsersättningen och skickades till Arbetsförmedlingen för att få en anställning. Istället tvingas han nu söka socialbidrag.
Flera kommuner och SKL slår nu larm att det här är en målgrupp som ökar hos socialtjänsten: Unga personer med långvariga funktionsnedsättningar.
Temasida: Läs över 300 berättelser från chatten och se reportagen från granskningen
Slog larm till regeringen
De ansvariga på Försäkringskassan tycker själva att regelverket slår orimligt hårt. Och myndigheten slog larm om det i en skrivelse till regeringen för drygt ett år sedan.
Enligt regelverket ska Försäkringskassan bedöma om unga personer med funktionsnedsättningar skulle kunna klara ett vanligt jobb. Men de tittar inte på jobb som finns på riktigt – utan ”hypotetiska” jobb.
Hypotetiska jobb
– Vi behöver inte titta på tillgängligheten, utan vi kan titta på: skulle det här kunna finnas rent hypotetiskt, säger Ingeborg Watz Forslund som är områdeschef inom rehabilitering på Försäkringskassans huvudkontor.
I Martins fall konstaterar Försäkringskassan att han skulle ha arbetsförmåga:
”i ett anpassat arbete med avgränsade, konkreta uppgifter, i en lugn miljö med få yttre stimuli där du får göra en sak i taget och har stöd av handledare/arbetsledare”.
Jobbet behöver inte finnas
– Arbetsförmåga är ju både vad som finns på arbetsmarknaden idag generellt, men även möjligheterna via lönebidrag, skyddade arbeten och även Samhall, säger Ingeborg Watz Forslund, områdeschef på Försäkringskassan.
Men om det anpassade jobbet finns i verkligheten eller inte behöver alltså inte Försäkringskassan ta hänsyn till. De behöver inte ens fråga Arbetsförmedlingen om det skulle kunna finnas några sådana jobb på arbetsmarknaden framöver.
– Som lagstiftningen ser ut idag krävs det inte att ett arbete behöver vara tillgängligt, säger Ingeborg Watz Forslund.
Det räcker att jobbet skulle kunna finnas – i teorin. Till exempel en arbetsgivare som kan tänka sig anställa en person, trots att arbetet kräver en extra person som arbetar parallellt som stöd hela tiden.
”Det tycker vi på Försäkringskassan också är svårt”
– Jag kan förstå att det upplevs som väldigt svårt att ta till sig. Det tycker vi på Försäkringskassan också är väldigt svårt. Vi har påtalat det här i en skrivelse till regeringen, säger Ingeborg Watz Forslund.
I skrivelsen till regeringen, som skickades i november 2017, föreslår Försäkringskassan att regelverket ska ändras eftersom dagens regler ”slår orimligt hårt i vissa fall”.
”Lite knepigt”
– Det är ju möjligt för en myndighet att peka på när vi tycker att det blir lite knepigt, säger Ingeborg Watz Forslund, områdeschef på Försäkringskassan.
Försäkringskassan skriver till regeringen:
”Någon prövning av om det rent faktiskt existerar ett sådant arbete vid beslutstillfället eller kan ordnas i framtiden görs inte och behöver inte göras” utan istället prövar man arbetsförmågan hos exempelvis personer med utvecklingsstörning ”mot ett teoretiskt begrepp vars förankring i verkligheten inte kontrolleras”.
Försäkringskassan vill ha ”rimligare bedömning”
Försäkringskassan skriver att de skulle vilja fråga Arbetsförmedlingen om jobbet faktiskt finns i verkligheten innan de väljer att bolla över Martin och andra med utvecklingstörning till Arbetsförmedlingen. Myndigheten skulle vilja ”få till stånd en rimligare bedömning”. ”Det arbete som arbetsförmågan ska bedömas emot ska rent faktiskt finnas på normal eller skyddad arbetsmarknad eller gå att ordna inom en rimlig framtid”.
Mer konkret och ”verklighetsförankrat”
Förslaget till regeringen är att ändra begreppet ”arbetsförmåga” så att man bara tittar på jobb som faktiskt finns på riktigt, på den ”normala arbetsmarknaden”. Det begreppet skulle, enligt Försäkringskassan, vara ”mera konkret och verklighetsförankrat”.
– Vi lämnade ett förslag på hur det skulle kunna se ut. Det lämnade vi till regeringen för drygt ett år sedan, säger Ingeborg Watz Forslund.
Har ni fått något svar?
– Jag vet att man jobbar med frågan.