Temasida: Läs över 300 berättelser från chatten och se reportagen från granskningen
”Han har inga inkomster och har nästan gett upp”
”Hej, vad bra att ni tar upp detta. Har en son som har diagnos på en sömnsjukdom sedan han var 14 år. Han behöver oftast sova upp till 16 timmar/dygn, vänder på dygnet och hans vardag fungerar inte. Att få ett jobb med detta handikapp är mer eller mindre omöjligt eftersom han inte vaknar eller måste sova. När han fyllde 30 år så drog f-kassan in hans bidrag. Han har inga inkomster att leva på alls och har nästan gett upp. Hur ska han kunna skaffa sej egen bostad, köpa kläder, mat och få ett liv?”
”Ser det här i stort sett varje dag”
”Som kundresurs på Arbetsförmedlingen ser jag det här i stort sett varje dag. Sjuka människor som nekats ersättning från Försäkringskassan och måste skriva in sig på Arbetsförmedlingen för att behålla sin SGI.
Konstigt nog är det ofta Arbetsförmedlingen som får skäll, men nu kommer Arbetsförmedlingen att läggas ner (omställas), en tredjedel varslas och man kan nog räkna med att ytterliggare en tredjedel skaffar sig något annat jobb innan arbetsbördan blir outhärdlig. Det är en social nedrustning som vi inte sett maken till tidigare. Sjuka, handikappade, funktionsnedsatta ickesvensktalande och långtidsarbetslösa kommer få klara sig bäst dem vill.”
”Jag får gå på socialbidrag för att klara vardagsekonomin”
”Jag har under större delen, av mitt vuxna liv, kämpat för att bli förstådd av försäkringskassan. Har flera diagnoser av psykisk karaktär och blivit utredd flera gånger. Alla kommer fram till att jag inte kan ha ett jobb och att mina åkommor är livslånga. Men ändå sätter f-kassan upp omöjliga hinder för att jag ska få sjukbidrag. Jag får gå på socialbidrag för att klara vardagsekonomin. Så som hyra och el mm. Jag förstår inte varför det ska vara så inhumant att leva, som sjuk, i ett modernt samhälle som Sverige. Tack SvT för att ni fortsätter att granska myndigheter som f-kassan.”
”Har vi det verkligen så fattigt i Sverige?”
”Min dotter är sedan tre och ett halvt år tillbaka inskriven som patient hos psykiatrin. Hennes psykiatriker/läkare har intygat att hon är sjuk till 100 procent. Hon fick aktivitetsersättning tills hon fyllde 30 år augusti 2017. Sen fick hon ”sjukpenning i särskilda fall” september+oktober. From 1 november 2017 får hon ingenting från Försäkringskassan. Hennes överklagan av beslutet ligger och väntar i kön hos Förvaltningsrätten. Socialen har gjort allt för att slippa betala ut försörjningsstöd men fr o m december 2018 får hon det. Hennes familj och vänner har hjälp henne så hon kunnat behålla sin bostad och betala mat o räkningar. Har vi det verkligen så fattigt i Sverige att vi inte kan hjälpas åt att försörja medborgare som inte klara att försörja sej själva??!”
”Min uppfattning är att Försäkringskassan inte följer domstolspraxis”
Juristen Erik Ward skriver: ”Jag driver en juristfirma som arbetar med överklaganden av Försäkringskassans beslut. Jag ser i de fall jag har och har haft en tendens att Försäkringskassan blir allt mer restriktiv i bedömningen av rätten till sjukpenning,sjukersättning och aktivitetsersättning. Detta trots att reglerna eller rättspraxis ändrats. Min uppfattning är att Försäkringskassan inte följer den tillämpning som avgörandena från förvaltningsdomstolarnas visar.”
”Har överklagat beslut två gånger”
”Detta stämmer helt och fullt. Har en son på 22 år som lever med psykisk ohälsa och autism. Har överklagat försäkringskassans beslut 2 ggr och det ligger nu och inväntar beslut hos förvaltningsrätten. Han lever om man nu kan kalla det leva på försörjningsstöd från kommunen. Mycket papper, byråkrati är det.”
”Jag tvingas ensam försörja min vuxna son”
En mamma skriver att hon tvingas försörja sin vuxna son eftersom han varken får pengar från Försäkringskassan eller socialen: “Min son har sökt aktivitetsersättningen och fått avslag. Han är 19 år, har autism och add. Enligt Försäkringskassan har han inte arbetstränat tillräckligt. Nu har han ingen inkomst alls. Inget försörjningsstöd, inget hjälp av samhället alls. Jag försörjer honom ensam.”
”Jag är för sjuk för Arbetsförmedlingen, men för frisk för Försäkringskassan”
Malin Krantz, 26 år, skriver: “Sedan våren 2017 har jag gått på soc. Fast jag är sjuk. Det finns ingen väg tillbaka för mig. Ingen möjlighet att få prova mig fram och se vad jag klarar av. Ingen plan. Bara läkarintyg på löpande band som ingen bryr sig om. Jag är för sjuk för Arbetsförmedlingen men för frisk för Försäkringskassan och stressen att gå på socialbidrag tar musten ur mig.”
”Nu blir det socialtjänsten”
En mamma skriver att hennes dotter bedömdes som inte anställningsbar efter en whiplashskada – och nu tvingas söka socialbidrag: “Vi har lämnat in nya intyg vart annat år. Men plötsligt anses hon kanske inte berättigad till ersättning längre. Min dotter vill plugga på högskola på halvtid, och få ersättning på halvtid, men har fått avslag. Så nu blir det socialtjänsten”, skriver mamman.
”Min son blev hänvisad till socialen”
En mamma i Örebro berättar att hennes son blev hänvisad till socialen: ”Jag höll på bli sjukskriven själv i höstas när jag skulle söka aktivitetsersättning åt min son som är 29 år och har Asperger syndrom. Handläggaren svarade mig: Socialen får väl gå in. Jag satt på jobbet och grät och klarade inte av att gå ut från mitt arbetsrum. Och jag tänker på alla dem som inte har någon förälder som kämpar för dem. Jag frågade en handläggare på Försäkringskassan en gång och fick svaret: De lever som hemlösa. Detta är alltså Sverige år 2019”.
”Min son tvingas hoppa av gymnasiet”
Vesa Jämsä i Hallstahammar berättar att föräldrarna tvingas betala hyra, räkningar och mat åt sin son – och att han nu inte kan läsa klart gymnasiet eftersom Försäkringskassan dragit in aktivitetsersättningen: ”Han fyller 25 år idag och har bott i egen lägenhet i snart sex år. Men sedan i juli har han noll kronor i inkomst. Min son har fått aktivitetsersättning för att kunna läsa klart på gymnasiet. Men nu hävdar Försäkringskassan att de inte kan godkänna en förlängning av aktivitetsersättning för att han läser i för långsam takt. Men det är ju det som är funktionsnedsättningen! Så nu måste min son sluta skolan och försöka skaffa jobb. Hur enkelt är det som funktionshindrad utan slutbetyg? Vi har tät kontakt med sonens skola och enligt personalen där har Försäkringskassans hårda linje skapat stora problem för massor med ungdomar med olika typer av funktionshinder.”
”Man kräver att dottern ska flytta och jobba på heltid”
En mamma som berättar att hennes dotter anses kunna jobba 100 procent i ett anpassat arbete – trots att läkarna har sagt motsatsen. Dottern tvingas nu söka socialbidrag: ”Hon är idag 22 år och trots flera väldigt utförliga läkarintyg från olika läkare har inte fått förnyat sin aktivitetsersättning. Min dotter har inte fått någon som helst ersättning sedan i somras. Försäkringskassan anser att min dotter kan arbeta 100 procent i ett för henne anpassat arbete. Hon tvingas nu söka socialbidrag. Min dotter går på aktiviteter två halvdagar i veckan, i en väldigt anpassad miljö, och blir då helt dränerad. Att hon skulle klara att jobba 100 procent är helt uteslutet. Försäkringskassan menar att dottern ska flytta till en annan ort för att hitta ett anpassat arbete, men då tappar hon ju allt det stöd som jag kan ge henne. Istället blir hon beroende av socialbidrag.”
”De gör helt olika bedömningar”
Maria Bergström berättar att Försäkringskassan och specialistläkarna gör helt olika bedömningar: ”Specialister, läkare och arbetsförmedlingen anser att det inte finns någon mer arbetsmöjlighet för mig. Jag har varit hemma i fyra år med ersättning. Men plötsligt ansågs jag kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är bara Försäkringskassan som ser förmågor som kan leda till arbete.”
”Förut ville man förtidspensionera alla – och nu ska alla istället jobba”
Ulrika Sandén berättar att hon har upplevt motsatsen: ”När jag var 30 år opererade jag en mild elakartad hjärntumör. Hela sjukvården ställde upp och gav mig hjärnskaderehab. Jag fick en mild kognitiv störning men var fast besluten att komma tillbaka. Då ville Försäkringskassan heltidspensionera mig för då var politiken så att alla sjuktal skulle minskas genom att man istället pensionerade oss. Jag tänker att detta belyser hur rättsosäkert systemet är. En chef säger pensionera och plötsligt döms människor ut. En annan dag, ny regering, ny chef och plötsligt ska sådana som jag snabbt ut i arbete igen. Men sjukdomen är ju densamma.”
”Jag har inte fått ett öre på sju månader”
Veronica Sunna skriver: ”Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom, men efter 180 dagar fick jag inte mer ersättning från Försäkringskassan. Tydligen blir man frisk i deras ögon efter 180 dagar. Jag har inte fått ett öre på sju månader nu.”
”Det var som en käftsmäll”
En kvinna berättar att hon stod i kassan i mataffären dagen före nyårsafton när hon fick en chock: ”2015 började jag känna av mer stressymptom än jag redan haft innan och det yttrade sig som koncentrationssvårigheter och minnessvårigheter. Mina kollegor fick hela tiden påminna mig om saker och skriva lappar. Jag var sjukskriven på halvtid. Så kom käftsmällen. Dagen innan nyårsafton när jag stod i kassan och skulle betala mina varor upptäckte jag att jag inte hade några pengar på kontot. Det visade sig att jag missat ett brev från Försäkringskassan där de varnade att jag inte skulle få någon ersättning. Jag är ensamstående och har en dotter och vid ett tillfälle frågade jag handläggaren på Försäkringskassan hur jag skulle kunna försörja oss. Då sa hon: Du kan ju försöka med socialen. ”
”Mina föräldrar ska försörja mig, säger de”
En 25-årig kvinna berättar att socialtjänsten anser att hennes föräldrar ska försörja henne och hennes barn: ”Jag har kämpat för aktivitetsersättning sedan juni 2017 och blivit nekad två gånger. Jag har två som barn och vet inte vad jag ska ta mig till. Soc anser att mina föräldrar borde försörja oss, trots att jag är 25 år flyttade för tio år sedan. Arbetsförmedlingen kan inte ens skriva in mig då jag inte klarar av att vistas där. Försäkringskassan säger att det finns jobb man kan göra hemifrån, från sängen på valfria tider, utan krav på en, utan att man ska använda fingrarna (har neurologisk smärta i kroppen) och utan sociala interaktioner. Jag har autism, OCD tvångssyndrom, svår social fobi (kan inte ens gå och hämta posten själv) och utöver det flera fysiska åkommor som gör att jag ofta är sängliggande och inte kan ta hand om mig själv och inte äta/dricka eller ens resa mig för att gå på toa.”
Temasida: Läs över 300 berättelser från chatten och se reportagen från granskningen